”Att oppositionen finns till kan inte överskattas”
Den skadskjutna ryska rubeln drar med sig Vitryssland i fallet. Försvagad valuta sänker de redan låga lönerna – och tvingar de unga att lämna landet.
– Officiellt är arbetslösheten i Vitryssland under en procent, säger Elena Jaskova, ordförande för det vitryska kvinnopartiet Nadeja. Men de flesta arbetslösa ser ingen mening med att registrera sig. Ersättningen motsvarar ändå bara 15 – 16 dollar i månaden, och för att få den måste man delta i statliga tvångsarbeten.
– När en kvinnlig chef vid arbetsförmedlingen i Minsk sa att ungdomsarbetslösheten i själva verket var 30 procent fick hon sparken.
Vitrysslands ekonomi är starkt beroende av Ryssland, inte bara som exportmarknad och leverantör av billig olja och gas. Fackliga ledare bedömer att 700 000 vitryska gästarbetare finns i de ryska storstäderna.
Att den ryska rubeln har tappat mer än hälften av sitt värde sedan våren 2014 drabbar därmed det vitryska folket på flera sätt. Gästarbetarna tjänar mindre (även om ganska få hittills har lämnat Ryssland). Och de stora vitryska företagen, som kontrolleras av president Aleksandr Lukashenko personligen, får ännu svårare att sälja sina varor. Många av dem permitterar nu anställda utan lön.
– För många är arbete i Vitryssland inget alternativ, säger Elena Jaskova. Särskilt de unga och välutbildade jobbar utomlands – i Ryssland, Polen eller Västeuropa. I Minsk råder brist på läkare, lärare, byggnadsarbetare och andra yrkesgrupper.
Men Elena Jaskova ser inga tecken på att de ekonomiska problemen skulle försvaga Lukashenko. Inte heller grannlandet Ukrainas kamp för att frigöra sig från rysk dominans har påverkat hans maktställning.
– Vitrysslands beroende av Ryssland är totalt, och frigörelse från ryskt inflytande är över huvud taget inte en fråga för det vitryska folket. Till skillnad från Ukraina finns inga nationalistiska strömningar i Vitryssland.
Förra året firade Lukashenko 20-årsjubileum som president, och om inget extraordinärt händer vinner han presidentvalet hösten 2015. Kvinnopartiet Nadeja, som ingår i en vänsterunion bestående av fyra partier, har inte ens tillåtits att registrera sig. Partiet deltar i såväl parlamentsval som lokala val, men mer för att tala med väljare och sprida sina idéer än för att bli representerat.
– En viktig del av vår verksamhet är samarbetet med de oberoende fackföreningarna, säger Elena Jaskova.
Grunden för de oberoende facken är de ungefär 5 000 gruvarbetarna i staden Soligorsk. Deras styrka, tillsammans med uppmärksamhet från FN-organet ILO, tvingar Lukanshenko att tolerera en handfull små, relativt självständiga fackföreningar. Elena Jaskova, som är jurist, arbetar med rättsliga frågor i det fackets kvinnliga nätverk.
– Officiellt finns ingen könsdiskriminering i Vitryssland. Ord som ”genus” hörs aldrig från Lukashenkos läppar.
– I verkligheten diskrimineras kvinnor på alla plan, från den politiska toppen ner till arbetsplatser och hushållsarbete. Kvinnor tjänar mindre än män, trots att de är bättre utbildade. Sexismen är utbredd. Ekonomisk hopplöshet tvingar många kvinnor till prostitution i Västeuropa.
Elena Jaskova ser en politisk och ekonomisk ljusning för det vitryska folket som avlägsen. Människor i Vitryssland är desillusionerade och uppgivna.
– Men själva faktum att en facklig och politisk opposition finns, att den överlever år för år, har en betydelse som inte kan överskattas, anser kvinnopartiets ledare. ”Nadeja” är det vitryska ordet för hopp.
Fotnot: Tio kvinnor från kvinnopartiet Nadeja besöker just nu Stockholm. Det är ett led i ett mångårigt samarbete med S-kvinnor och Olof Palmes internationella center.