Jobbet passar mig perfekt för jag är lite krasslig, jag har problem med fötter och knän, säger Dennis Nilsson. Foto: Adam Ihse Bild: Adam Ihse

Vinterns första snö har öst ner i Göteborg. Det blev en slaskig promenad för Samhalls anställda som jobbar i International Automotive Components fabrik i Sverige. Den stora grå plåtlådan som rymmer IAC ligger utslängd på Hisingen, en bra bit från närmaste busshållplats.

– Men alla vill ändå jobba här, att vi måste gå gör inget. Vi trivs, säger driftledaren och skyddsombudet Abdal Lahdou.

Uppemot 80 arbetare i fabriken är anställda av Samhall. Det har en eller flera funktionsnedsättningar, och får arbeta i ett anpassat tempo.

– Ingen stress, ingen press, bara kvalitet, säger Abdal Lahdou.

Marcus Hagberg är försäljningschef på Samhall för region Göteborg. Han berättar att företaget sköter vissa delar av IAC:s verksamhet och konkurrerar med marknadsmässiga priser. Skillnaden är att Samhall får ett lönebidrag från staten för att kompensera för det anpassade tempot. Resultatet är att gruppen av anställda blir något större än vad den skulle varit på den reguljära arbetsmarknaden.

Vid en arbetsstation sitter Cazima Kaltak och räknar innehållet i olikfärgade lådor. Till vänster om henne plockar arbetskamraterna i skruvar, startknappar och plastband ner boxar som de skjuter vidare till varandra. Lådorna ska så småningom följa linan och innehålla alla delar som montörerna behöver för just den produkt som tillverkas.

– Här är ett fel, säger Cazima Kaltak och justerar antalet skruvar i en av boxarna från sju till sex.

Det är därför hon sitter där hon gör, med sex års erfarenhet av arbetet.

För när allt är klart får det inte vara ett enda fel. De hopskruvade instrumentpanelerna ska snart sitta i färdiga bilar. Fabriken tillverkar en komplett cockpit till Volvo varje minut och en dörr var 15 sekund.

– Vi får inte ha ett enda fel, inte en enda repa, men det klarar vi med marginal, säger platschefen Magnus Enarsson.

Och resultatet från det som Samhall sköter ligger i den övre nivån vad gäller kvalitet och leveransprecision, enligt honom.

Samarbetet mellan IAC och Samhall har pågått sedan 2006. Då gällde det några få personer. Därefter har arbetsuppgifterna vidgats.

– I det stora perspektivet hjälper vi till att minska utanförskapet i samhället. I det lilla säkrar vi vår möjlighet att konkurrera med bra och kvalitetsmässigt högtstående produkter, säger platschefen Magnus Enarsson.

I november fick IAC pris som årets arbetsgivare Visa Vägengalan. Det är ett pris instiftat av Samhall och går till den som bereder väg för personer med funktionshinder.

Han säger att de har jobbat med breda rekryteringsbaser. Till exempel har de anställt unga före detta kriminella, genom ett samarbete med kriminalvården. Samarbetet med Arbetsförmedlingen är också mycket gott, säger Magnus Enarsson, och ger jobb till många långtidsarbetslösa.

Genom att de anställda i hela fabriken har brokig bakgrund, har integrationen förbättras.

– Mångfalden har gått från att vara ett problem, till att bli en stor fördel. Vi har fått det att fastna i företagets DNA, säger Magnus Enarsson.

Ett område där Samhall har kunnat bidra med kompetens är sömnaden. I Sverige är det svårt att få tag i skräddare efter tekokrisen som kulminerade på 1970-talet.

Magnus Hansson Fallander, som är teknisk chef, säger att utan den kompetensen hade de förmodligen behövt köpa in produkter från Rumänien, eller Kina. IAC har ett 80-tal fabriker runt om i världen, i Europa, Asien och Afrika, som också konkurrerar med varandra.

– Vi vill ju stärka den här enheten, säger Magnus Hansson Fallenius. Och en av våra största konkurrensfördelar är förändringsbenägenheten. Vi kan ställa om på en timme.

Hade sömnaden legat på entreprenad, skulle det tagit en vecka.

Samhall hade i sin personal många från länder som Syrien, Turkiet, Libanon, Irak, med sömnadsutbildning i bagaget. Becir Beciri är en av dem. Han gick skrädderigymnasium i Kosovo.

– Vi hade en minifabrik där, men då sydde vi bara i tyg. Att sy i läder har jag fått lära mig här, säger han.

Och nyligen fick han åka till Tyskland för att ta fram mallar till framtidens bilklädsel.

Nu syr han dekorsömmar på armstödens klädsel i sömnadsrummet. Runt honom sitter ett tiotal personer vid symaskiner som tuggar sig igenom lädret. Två läderstycken mot varandra, och så gasen i botten. Stygnen sitter där de ska. Det måste se exakt likadant ut, varje gång.

Bredvid Becir sitter Carlota Rivera. Hon säger att alla i rummet jobbar bra och att kunderna är nöjda.

Själv hamnade hon på Samhall redan på 1980-talet, inte på grund av någon funktionsnedsättning, utan för att hon inte kunde prata svenska. Sedan dess har hon gått olika utbildningar, men aldrig lyckats få ett jobb på den reguljära arbetsmarknaden. Men nu är hon gammal, säger hon, nu passar hon in på Samhall.

– Men vi känner inte att vi är handikappade, att vi inte skulle kunna göra ett riktigt jobb. Vi jobbar här på riktigt och kunderna är nöjda säger hon.

Och vem annars skulle ge henne ett riktigt jobb nu? frågar hon sig. Eller snarare oss.

IAC, kanske?

– Ja, kanske, men jag tänker inte mer på det, säger hon.

Försäljningschefen på Samhall Göteborg, Marcus Hagberg, säger att de har ambitionen att inleda ett rekryteringsprojekt.

– Så att personer som är duktiga skulle kunna få ett jobb direkt av IAC. Eller ett annat jobb på den reguljära arbetsmarknaden, säger han.

Men ännu har inte någon från Samhallgruppen anställts av IAC.

IF Metalls klubbordförande Linda Jansson säger att vissa monotona jobb kan passa den som har en diagnos bättre än den som inte har det. Hon skriver under på att stämningen är god och ser bara ett problem med att de enklare jobben sköts av Samhall.

– Nu har vi inga rehabplatser kvar för vår egen personal, säger hon, eftersom de enklare och mindre stressiga arbetsuppgifterna sköts av personal från Samhall.

I förra delen av Inblicksserien Funktion – inte hinder, påminde Handikappförbundens ordförande Ingrid Burman om att funktionshindrade finns inom alla typer av yrken, från civilingenjörer till butiksbiträden.

IAC har bara haft ett par tjänstemän med funktionshinder.

– Det har jag inte ens funderat på, om jag ska vara helt ärlig. Det är nästa del, säger Magnus Enarsson, som säger att de har fokuserat på att anställa kvinnor och personer med invandrarbakgrund.

Men han poängterar att de inte har någon plan för det arbetet, utan ser det som en naturlig del.

Kan det inte vara så att utan plan så kommer det inte in så många med funktionshinder? Som med jämställdheten, utan plan blir det inte många kvinnor?

– Så kan det vara, men i grunden handlar det om att få in det här i DNA:t. Vi letar efter kompetens och funktion, vi har en organisation som lärt sig att inte se begränsningar, säger han.

– Och på tjänstesidan är det svårare, vi söker personer med hög kompetens, utbildning och erfarenhet. Och där finns det nästan inga långtidsarbetslösa, säger han.