Dennis Lehane är en fantastisk amerikansk författare som jag en gång lyssnade på när han besökte Stockholms kulturhus.

Han var en lika fantastisk och mycket underhållande berättare. Bland annat pratade han om ”the union”. Lehane hade svårt att förstå många amerikaners rädsla för facket – som väl aldrig gjort någon något ont? Tvärtom. Tack vare facken har vi lediga helger, rätt till semester och vettiga arbetstider, menade Lehane. ”Thank you, Union”, sa han. ”Thanks for free Sundays.”

Tänker på de där orden rätt ofta. Till exempel när jag läser Göran Jacobssons text i veckans Arbetet om de polska glasarbetarna som jobbar på bygget av en ny musikhögskola i Stockholm. Vi skrev om dem förra veckan, om deras månadslön på endast 7 000 kronor.

Nu har Byggnads gripit in. Jobbarnas löner har fyrdubblats efter förhandlingar.

Finns väl ingen anledning att skrämmas av sådant fackligt arbete?

Ett lyckligt slut som skulle glatt Dennis Lehane.

(Om du inte redan hunnit läsa Ett land i gryningen, så gör det – oerhört spännande om den stora polisstrejken i Boston 1919.)

Det finns anledning att kritisera facket också. Eller i alla fall peka på oönskade effekter av den svenska modellen.

Charlotta Kåks Röshammar har intervjuat Ingrid Burman, ordförande för Handikappförbunden.

Alltför få människor med funktionshinder får en chans på svensk arbetsmarknad. En av orsakerna är att för få starka krafter slåss för dem. Politikerna pratar vackert, sen blir det lite ull. Arbetsgivarna värnar om sina resultat och om de som redan anställts. Facken skyddar och kämpar för sina medlemmar.

Och ingenstans finns riktigt utrymme för dem som ännu inte tagit sig in på arbetsmarknaden. I synnerhet inte för personer med funktionshinder.

– Både fack och arbetsgivare måste öppna upp väldigt mycket mer. För människor som står utanför arbetsmarknaden och har en nedsatt arbetsförmåga, de är blivande medlemmar i facket och blivande medarbetare hos arbetsgivare förhoppningsvis, säger Ingrid Burman i veckans Arbetet och efterlyser fyrpartssamtal.

I övrigt handlar veckans nummer till stor del om den politiska krisen som drabbat landet.

Nu kan vi se oss i stjärnorna efter reformerna i S-regeringens budgetförslag.

Hejdå till höjd a-kassa, sänkt skatt på pensioner och traineejobb

Thank you, Sverigedemokraterna? Knappast.