Det bär emot att slutligen konstatera det, men idrott och politik hör ohjälpligt samman.
Att minst 4 000 arbetare kommer att dö vid arenabyggena inför fotbolls-VM i Qatar är inte rimligt. Sverige och Svenska Fotbollförbundet bör därför omedelbart hoppa av Qatar-VM 2022. Först då uppfyller fotbollsförbundet sina egna nytagna policydokument.
Men visst bär det emot. Som så många andra idrottsentusiaster har jag in i det längsta försökt hålla en skarp rågång mellan idrott och politik.
Idrottsutövare från alla hörn i världen ska kunna mäta sina krafter med varandra, vilka idioter som än styr deras länder.
Men vidrigheterna runt arenabyggena i Qatar slår alla rekord. Det finns inte längre något mänskligt, nej inte ens antydan till mänsklighet, i den behandling som arbetare från Nepal utsätts för.
Det är rent slavarbete vi bevittnar.
Naturligtvis har politiken funnits där många gånger tidigare vid stora arrangemang.
Vid fotbolls-VM i Tyskland samarbetade arrangörerna med bordellägare i lanseringen av sexköp till besökarna, vilket fick S-kvinnor i Sverige att ta fram en blågul VM-tröja med texten ”Fotboll ja, prostitution nej”.
Vid sommar- OS i Kina höjdes röster för att enskilda svenska idrottare borde hoppa av i protest mot att ett stort arrangemang ordnades i en diktaturstat (för vilken gång i ordningen?).
Visserligen har de internationella idrotts- och OS-kommittéerna verkat få en allt större förkärlek för att placera sina mästerskap i diktaturer och inhumana stater, och både vinter-OS förra året och det kommande fotbolls-VM 2018 placeras i Vladimir Putins Ryssland.
Men var ska gränsen dras för när ansvaret för humanism och mänsklighet ska läggas på de enskilda landslagen?
Eric Hamrén har sedan tidigare gjort klart att det inte är hans uppgift att påverka sådana beslut. Och kanske är det så.
Påtryckningar och internationell opinionsbildning måste i första hand ske på internationell nivå, i såväl politiska som idrottsliga sammanhang.
Men om det inte sker kan vårt eget svenska fotbollsförbund i humanismens namn inte frånhända sig ansvar i all oändlighet.
Som Arbetet har redovisat i flera artiklar har antalet döda vid Qatars arenabyggens ständigt stigit. I våras var döda migrantarbetare på arenorna i Qatar uppe i över 1 200 arbetare.
Sedan dess har antalet döda räknats upp till över 1 400.
Internationella fackliga organisationer har tidigare varnat för att över 4 000 människor kommer att dö av vidriga arbetsförhållanden runt arenabyggena i Qatar. Den siffran ser redan ut att vara en för låg gissning.
Dödssiffrorna är inte rimliga.
Det går inte längre att säga att idrott och politik inte hör ihop.
Vårt ansvar som människor kräver handling.
Enligt Qatars lagar har inga arenaarbetare rätt att organisera sig fackligt, eftersom de är nepaleser och inte medborgare i Qatar, och det internationella facket ITUC kräver att fotbolls-VM ska flyttas eftersom Qatar inte följer FN:s konventioner om rättigheter i arbetslivet, en grov underdrift av de slavlika förhållanden som råder.
De rapporter vi får från Qatar gör därför att varje sportfåne ändå måste ta ställning till den alltmer fiktiva rågången mellan sport och politik, vare sig vi vill det eller inte.
I första hand får vi hoppas att ITUC:s begäran om att flytta mästerskapet hörsammas av det internationella fotbollsförbundet FIFA.
Men i realiteten får vi nog bereda oss på att FIFA möter ITUC:s begäran med tystnad.
I det läget ligger avgörandet hos Svenska Fotbollförbundet.
När alla fakta ligger på bordet är ett ja till VM-deltagande ett ja till att ytterligare minst 2 600 arbetare kommer att dö.
Svenska Fotbollförbundet måste därför redan nu ta ställning. Att förklara att Sverige inte kommer att delta om förhållandena inte blir bättre eller en flytt blir verklighet är att följa en självklar humanism.
Först då kan förbundet med gott samvete följa sin egen tydliga strategiformulering som antogs 2013:
• ”Svenska Fotbollförbundet ska vara ett aktivt och pådrivande nationsförbund inom FIFA, UEFA, Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna.”
• ”Vi föregår med gott exempel och visar öppenhet och respekt för människors lika värde samt motverkar alla former av diskriminering samt gynnar arbetet för jämställdhet och mångfald.”
Det är dags att förvandla ord till handling.
