Rasismens evolution genom en trekant

Den isländske författaren Eiríkur Örn Norddahls fjärde roman Ondska utspelar sig kring ett ménage à trois. I centrum för handlingen står en osannolik konstellation: Agnes, som är en forskare med judiska rötter och som skriver vetenskapliga artiklar om Förintelsen och xenofobi, en språkvetare med det arabiskklingande namnet Ómar, samt Arnór – en kammarlärd nynazist som tycker att Adolf Hitler är för simpel och i stället dras till den amerikanske och högernationalistiska filosofen Francis Parker Yockey. Arnór imponeras av filosofens fascistiska epos Imperium, som handlar om bevarandet av den västerländska kulturen.

Romanen utspelar sig i nutid på Island. Agnes har sällskapat med Ómar en tid, men när hon inför en uppsats kontaktar en nynazistisk gruppering möter hon Arnór och blir opassande – han är en inbiten nynazist! – förförd av honom och hans intellekt. De två inleder ett förhållande.

Berättarmetoden är säregen. På ett relativt tidigt stadium avslöjas detaljer som i händerna på en mindre skicklig författare skulle fått luften att gå ur historien. Läsaren får veta att Ómar bränt ner det hus där han bott tillsammans med Agnes och befinner sig på irrfärder nere på kontinenten. Läsaren får också veta att Agnes härstammar från Jubarkas i Litauen, där den judiska befolkningen systematiskt utrotades under andra världskriget.

Kronologin är uppbruten, väven repas upp. På vissa plan är detta en roman om Europas 1900-talshistoria. Berättelsen om de tre huvudpersonerna blir också en historia om främlingsfientlighetens evolution. Som läsare får man följa romanens Agnes arbete med sin masteruppsats om högernationella strömningar på Island. Det ger läsaren både historiska återblickar och kunskaper om det allt starkare stödet för högerpopulismen i dagens Europa.

En av berättelsens stora frågor – som egentligen aldrig får något svar – är hur en medveten, utbildad människa som Agnes, med judiska rötter dessutom, kan attraheras av nynazisten Arnór.

Steg för steg avtäcks även historien om den etniska rensningen av judar i Agnes litauiska familjs hemtrakter. Återblickarna varvas med att man även får följa Agnes barns uppväxt. Men vem är barnets fader?

Norddahl pendlar mellan gestaltad prosa och politiska eller filosofiska utläggningar – men också mellan allvar och satir. Romanen är i grund och botten en tragedi, men med komiska, för att inte säga burleska inslag. Den är lysande berättad.

Erik Löfvendahl