Nytt ljus över konstskandal

När Historiska museet i Stockholm visade Dror Feilers och Gunilla Sköld Feilers installation Snow White and the Madness of Truth (Snövit och sanningens vansinne) blev det storpolitik för tio år sedan. Konstverket baserades på en verklig händelse – en kvinnlig palestinsk självmordsbombare som sprängt sig själv tillsammans med 21 oskyldiga israeler.

Den israeliska ambassadören Zvi Mazel reagerade så starkt under vernissagekvällen på Historiska museet att han handgripligen släckte ned och vandaliserade konstverket.

I en aktuell antologi ger de två konstnärerna och sex and­ra skribenter nya perspektiv på händelsen. Textbidragens största förtjänster är att de vill vidga kontexten – som i grund och botten handlar om Israel-Palestina-frågan – kring verket och göra det mer komplext än vad det var då, när den mediala och politiska diskussionen var som hetsigast.

Torbjörn Tännsjös bidrag är nödvändigt för att kunna förklara reaktionerna. Den handlar om att förstå en annan människas handlingar utan att för den skull ursäkta dem.

Trots att jag själv var på vernissagen 2004 ger Gunilla Sköld Feilers text precis som arkeologen Johan Hegardts torrt sakliga arkivredovisning om händelsen på museets gård mig nya bilder av kvällen.

Just hennes och Dror Feilers drivkraft att varken då – när konsten för en gångs skull nådde långt utanför konstvärlden – eller i dag lämna ”Snövit” åt sitt öde säger mycket om deras tilltro till konstens förmåga att åstadkomma en förändring.

Thomas Olsson

Snövit och sanningens vansinne

Installationen Snow White and the Madness of Truth bestod av en liten vit båt, med bilden av självmordsbombaren Hanadi Jaradat som segel, som flöt i en bassäng av blodrött vatten, till musik från Johann Sebastian Bachs kantat Mein Herze schwimmt in Blut. Installationen ingick i utställningen Making Differences som arrangerades i samband med den internationella folkmordskonferens som den dåvarande socialdemokratiska regeringen initierade 2004.

Kritiker sade att verket var antisemitiskt och en hyllning av självmordsbombaren. Andra ansåg att budskapet handlade om tolerans, mångfald och yttrandefrihet.