Redo att kavla upp ärmarna – snart

Hon har brunt bälte i jujutsu och tar till penna, borrmaskin och löparskor för att koppla av. Arbetsmiljöverkets nya generaldirektör, Erna Zelmin-Ekenhem, är redo att kavla upp ärmarna – om hundra dagar.

Hundra dagar. Det är startsträckan Erna Zelmin-Ekenhem har gett sig på sitt nya uppdrag. Hundra dagar när hon ska träffa medarbetare, läsa in sig och få ett grepp om verksamheten, vad som är bra och vad som kan bli bättre. Vid årsskiftet är det sedan dags att ta sig an uppgiften på allvar.

– Då har jag hunnit se hur det fungerar, träffat alla medarbetarna ute i landet och vi har fått en budget och ett regleringsbrev. Då vet vi den gemensamma kartan, säger hon när hon tar emot Arbetet i sitt arbetsrum på Lindhagensplan i Stockholm.

Drygt en månad har gått sedan hon tog plats på femte våningen. Det stora abstrakta konstverket i dyster färgskala som dominerar rummet valdes av hennes företrädare. Vad det föreställer har Erna Zelmin-Ekenhem inte ens funderat över, men att det ska bort och ersättas med något i finare färger bestämde hon nästan genast.

De större besluten får dock vänta i hundra i dagar. I alla fall när det gäller frågorna om Arbetsmiljöverkets framtid och myndighetens prioriteringar.

– Det skulle vara väldigt förmätet av mig att komma in genom dörren och veta precis vad som ska göras.

– Ju mer erfaren man är, desto mindre fasta uppfattningar har man om vad som ska göras från början, slår hon fast.

Och Erna Zelmin-Ekenhem är erfaren. Hon är utbildad jurist och har arbe­tat både hos polis och domstol, varit på arbetsgivarorganisationen Svenska kommunförbundet, numer SKL, och 16 år inom regeringskansliet.

– Jag började som handläggare och slutade som expeditions- och rättschef, senast på socialdepartementet, berättar hon och tittar ut genom fönstret.

Lynniga vindbyar piskar upp stora vågor på Mälarens vatten. Sjöutsikten var mer spektakulär innan grannhuset byggde på en extra våning, men saker förändras, eller utvecklas som Erna Zelmin-Ekenhem hellre säger. Och ibland stormar det.

På sitt förra jobb som generaldirektör för Rättsmedicinalverket utredde hon om papperslösa ska få vård i Sverige. Ett hett och omdebatterat ämne, och det tog tid innan hennes förslag slutligen blev verklighet, i alla fall till en del.

Hon fick också stå till svars i medierna när barnläkaren på Astrid Lindgrens sjukhus friades från misstankarna om att ha givit ett spädbarn en dödlig dos narkosmedel. Rättsmedicinalverkets analyser var inte tillräckliga för en fällande dom, hette det.

– Det som hände påverkade mig som chef, men ännu mer påverkade det mina medarbetare. Det är deras arbetsmiljö det handlar om när drevet går. Det kan uppfattas som jättepressande och då är det viktigt att man finns där som chef.

Det har stormat även kring Arbetsmiljöverket de senaste åren. Både politiker och medier har intresserat sig för myndighetens verksamhet, men det är inget som avskräcker Erna Zelmin-Ekenhem, snarare tvärtom. Hon är glad över att arbetsmiljöfrågor diskuteras.

– Det här är ett ämnesområde som alltid har legat mig varmt om hjärtat. Jag har aktivt sökt det här jobbet för att jag tycker att arbetsmiljöfrågorna är väldigt viktiga och för att det är ett område där man faktiskt kan göra skillnad.

– Eftersom jag varit chef i över 20 år vet jag också att det inte alltid är så lätt komma på de där fiffiga lösningarna, även om man vill.

Att det skulle vara extra pressande att ansvara för arbetsmiljön på just på Arbetsmiljöverket, tycker hon inte. Men hon vet att hon har en del att jobba med. Den förra regeringens neddragningar av anslagen ledde till personalminskningar. Det finns kritik mot att inspektörerna blivit färre och att de inte hinner med.

– Man måste ha respekt för att stora förändringar skapar mycket frågor och frustration. Jag lyssnar på medarbetarna för att se om det är saker man hade kunnat göra annorlunda och för att dra lärdom av det.

Att den nya regeringen vill öka resurserna igen ser Erna Zelmin-Ekenhem som ett besked om att verksamheten är viktig. Regeringen har också varit tydlig med att pengarna ska gå till mer inspektioner och till svårare inspektioner, som kräver mer resurser, än tillfälliga kampanjer.

– Vi kommer att anställa fler inspektörer, men eftersom vi också måste utbilda dem och ge dem en bra introduktion är det något som tar lite tid. Jag ska prata med chefer och medarbetare om hur vi ska hantera det här, men vi ska också se över hur vi jobbar, vilka frågor vi jobbar med och vilka urval vi gör. Det är många komplexa frågor som jag vill bolla med medarbetarna och givetvis också med arbetsmarknadens parter, säger hon.

Möten med både fack och arbetsgivarorganisationer står också på agendan de här första hundra dagarna. Det är mycket som ska hinnas med, men Erna Zelmin-Ekenhem ser till att få tid till avkoppling också.

– Det är viktigt att ta hand om sig om man ska orka ett långt arbetsliv, och det är viktigt att jag som chef föregår med gott exempel.

Hon springer regelbundet för att hålla kroppen i form och löser korsord eller bygger saker för att rensa hjärnan. Hon har målat om, byggt om kök och lagt golv i huset i Täby.

Hon har också tränat budosporten jujutsu under många år, även om det nu var ett tag sedan, och har uppnått brunt bälte. De färdigheterna räknar hon dock inte med att få använda sig av i sitt nya jobb.

– Nej, du. Om man är riktigt duktig på budo så förstår man att det inte är det man ska använda om det händer något. Då går man därifrån, säger hon och skrattar.

– Men man lär sig också sina begräns­ningar och det kan man ha användning av, fortsätter hon.

En begränsning är att ingen kan allt från början. Man behöver tid för att lära sig. Kanske hundra dagar. Nu har det gått 46.

Erna Zelmin-Ekenhem

Ålder: 54 år

Bor: I villa i Täby utanför Stockholm. ”Jag älskar att vara i trädgården och det finns mycket fin natur att springa i. Täby brukar kallas för staden på landet.”

Familj: Man och två vuxna döttrar.

Intressen: Snickra, springa och lösa korsord.

Favoritkultur: Gillar att läsa böcker, gå på bio, teater och opera. ”Jag är svag för engelska deckare. De ska vara lite kluriga, som Agatha Christie.”

Så är jag som chef: ”Jag brukar få höra att jag är väldigt synlig, lyhörd och kommunikativ. Och så är jag en jäkel på att organisera och administrera och jag tycker om att bygga relationer med människor.”

En vanlig söndag: ”Då långspringer jag. Det brukar bli runt 15 kilometer. Sedan har jag gamla föräldrar som bor på hem, som jag tittar till varje vecka. Annars är jag gärna bara hemma och umgås med familjen.