LO-rapport: Ge Riksbanken en överrock

Riksbankens arbete borde kontrolleras av en särskild organisation som har sanktionsmöjligheter om banken inte skulle uppnå det demokratiskt beslutade ­målet att inflationen ska vara 2 procent per år. Det föreslås i en rapport som LO presenterar i dag.

– Under lång tid har Riksbanken misslyckats med att nå inflationsmålet. Problemet är att det inte får några konsekvenser när Riksbanken inte gör det den ska, säger Elin Molin, som tillsammans med Paula Roth skrivit rapporten: Inflation – allt du behöver veta men aldrig vågat fråga om.

Paula Roth och Elin Molin har varit aktiva i socialdemokratiska ekonomklubben på Handelshögskolan och därigenom fått kontakt med LO. Båda doktorerar i nationalekonomi och studerar hur inkomstskillnader påverkar sparande och konsumtion.

Rapporten är en del av LO:s projekt Full sysselsättning och solidarisk lönepolitik. Tanken är att skapa en ny modell för sysselsättning och lönebildning – en ersättare för Rehn-Meidner-modellen. Sammanlagt skrivs 25 olika rapporter.

Ansvariga för projektet är Claes-Mikael Jonsson, jurist på LO, samt Åsa-Pia Järliden Bergström, LO-ekonom. Projektet ska vara klart i maj nästa år och diskuteras fram till LO:s kongress 2016.

De två nationalekonomerna förklarar i rapporten att inflation är en allmän ökning av prisnivån.

Riksbankens uppgift är att se till att pengars värde upprätthålls över tid. Riksbanken bedriver penningpolitik genom att bestämma reporäntan, som styr vad lån mellan banker kostar. Målet för Riksbanken är en inflation på 2 procent.

Enligt rapportförfattarna är inflationsmålet på 2 procent en kompromiss som anses politiskt och ekonomiskt hållbar. De ser argument mot att sätta inflationsmålet till noll: Det blir ineffektivt för att löner och priser är svåra att sänka. Därför krävs det inflation för att få till stånd real­lönesänkningar i branscher där efterfrågan på arbete sjunkit.

En effekt av att Riksbanken inte nått sitt inflationsmål är att arbetslösheten blivit högre. Den tidigare vice riksbankschefen Lars E O Svensson hävdar att den låga inflationen 1997–2011 gjort 38 000 fler arbetslösa, berättar rapportförfattarna.

Elin Molin och Paula Roth resonerar i sin rapport om alternativa mål för att styra penningpolitiken. Paula Roth säger att det ligger godtycke bakom att många länder valt inflation som penningpolitiskt instrument.

– Andra möjliga mål är prisnivå och nominellt BNP. Båda är intressanta och liksom med inflationen finns det argument för och emot dessa två mål, säger Paula Roth.

Prisnivåmålet liknar inflationsmålet med skillnaden att det tar hänsyn till det som varit. BNP-målet kan formuleras som ett tillväxtmål i procent.

Rapporten publiceras i dag och Paula Roth säger:

– Jag tänker mig att rapporten ska användas som läromedel, eftersom det är så få som kan något om inflation.