11 miljarder mindre
till statskassan
Att stora skattesänkningar fått statsbudgeten att gå med ett rejält underskott i år har knappast undgått någon. Mindre uppmärksammat är att minskade utdelningar från statens aktieinnehav också har gjort sitt till för att staten behöver låna för att täcka sina kostnader.
Under de gångna åtta åren levererade de statligt ägda bolagen årligen in i genomsnitt 28 miljarder kronor till ägaren. Pengar som gick rätt in i statskassan och användes för att betala löpande utgifter för välfärden eller, kanske snarare, täcka hålen från minskade skatteintäkter. Men i år och nästa år väntas inflödet från dessa bolag bli betydligt lägre och landa på cirka 17 miljarder kronor om året.
Således ett tapp på hela elva miljarder riksdaler. En summa som motsvarar hela kostnaden för arbetsmarknadspolitiska program och insatser nästa år.
Bakom nedgången ligger faktumet att flera av de tyngsta innehaven brottas med problem samtidigt. Kvartetten LKAB, Svenska Spel, Teliasonera och Vattenfall står nämligen tillsammans för tre fjärdedelar av utdelningsflödet.
Sämst går det ju som bekant för skandalomsusade Vattenfall. Efter förra veckans delårsrapport talar det mesta för att kraftjätten går mot sitt andra år i rad utan någon aktieutdelning. Innan omfattningen av företagets förlustäventyr på kontinenten stod klar gjorde Vattenfall rejäla inbetalningar till statens konto. Men under de gångna fem åren har nedskrivningar från de dåliga affärerna i Nederländerna och Tyskland belastat resultaten med uppskattningsvis 70 miljarder kronor. Eftersom bolaget brukar betala ut hälften av vinsten till ägaren kan det handla om så mycket som 35 miljarder kronor i intäkter som uteblivit för statskassan till följd av snedstegen.
Men det är inte bara Vattenfall som går dåligt. Gruvbolaget LKAB plågas av låga järnmalmspriser och stora kostnader för flytten av Kiruna. Något som fått det statligt helägda bolaget att dra ner på utdelningen. I Teliasoneras senaste delårsrapport beskriver företagsledningen utvecklingen som stabil, vilket är en förskönande omskrivning för att kurvorna går i sidled och om något pekar aningen neråt. Och framtiden för spelmonopolet, och därmed Svenska Spels intjäningsförmåga, framstår som minst sagt oklar. Hur länge spelbolaget kan fortsätta att årligen skjuta till fem miljarder kronor till statskassan är det ingen som vet. Därutöver har utförsäljningar av flera statliga bolag minskat förutsättningarna för aktieutdelningar framöver. I synnerhet Nordea brukade komma med ett betydande årligt tillskott innan avyttringarna tog fart.
Så någon hjälp från aktieportföljen lär den nya finansministern inte få för att bekosta sina reformer.
