Jag lagar lasagne. Fräser vitlök. I med sojafärs, oregano, grönsaksbuljong och tänker att jag behöver lyssna på nåt. Letar fram en FN-podd med globala nyheter och öppnar ett paket krossade tomater. Rösten med FN-nyheter fyller köket.
De talar om flyktinglägren i Beirut. Över en miljon, de flesta syrier, har flytt till Libanon som har en befolkning på 4,4 miljoner. Myndigheterna vill ha hjälp. De behöver pengar och stöd och ber andra länder att ställa upp. Flyktingar skjuts, knivhuggs och misshandlas. Det kommer rapporter om hur IS börjar få anhängare i de fattiga delarna i staden.
Där det saknas hopp växer extremism och nu är sojafärsen klar.
Jag slänger ned en klick smör och mjöl i en kastrull. Häller försiktigt i mjölk för att röra ihop en bechamelsås samtidigt som FN-podden tar slut.
Drar på en BBC-podd i stället. Även här talas det om migration.
En konservativ brittisk politiker säger att det bara finns två EU-länder som andra EU-medborgare vill åka och jobba i: Tyskland och Storbritannien.
Han låter så … sofistikerad. Uttrycker sig så förfinat. Först konstaterar han hur världen ligger till för att därefter klippa till med vad som måste göras. Överklass. Finkultur och tweedkavaj.
Vad han döljer med sin välartikulerade röst är att Storbritannien egentligen är en nation med tjurnackar. Ett land som byggts på plundring och kolonier.
Nu sitter britten där och säger att EU behöver ändras så att hans land inte behöver ta emot så många. Läkare, ingenjörer går visserligen bra. Kanske en och annan forskare också. Men inte de andra.
Jag rör om i såsen. Har ingen muskotnöt hemma. Kompenserar med några bitar västerbottenost och minns det som att det bor mer än 60 miljoner människor i Storbritannien. Nu klagar de över att de inte klarar en invandring på cirka 200 000 per år. Detta samtidigt som man vet att migranter gett ett stort plus till statskassan.
Att skylla på migranterna handlar inte om ekonomi utan politik.
Jag tar fram en ugnsform och häller i lite sås, lägger upp några plattor och slevar på sojafärs. Tänker att det är ju bisarrt. Beirut ber om internationell hjälp men vem lyssnar? Samtidigt sitter en välartikulerad britt och argumenterar för att just hans land ska få göra avsteg från EU:s fria rörlighet. Sen slår det mig att lasagne är en helt galen maträtt. Det är bara en enda sörja av olika ingredienser.
