Reaktionerna är skiftande på regeringens vilja att med statliga medel höja lärarnas löner med tre miljarder kronor. I arbetsgivarleden finns viss förståelse medan det från LO:s sida finns starka invändningar.

Syftet med lönetillskottet är att höja läraryrkets status. När satsningen på skolan nyligen presenterades på en presskonferens sa utbildningsminister Gustav Fridolin att parterna förfogar över pengarna från 2016 i anslutning till avtalsrörelsen. Än finns dock inget närmare sagt om hur det ska gå till.

I landet finns omkring 200 000 lärare och ett lönepåslag på tre miljarder betyder 15 000 kronor per lärare och år, vilket motsvarar en löneökning runt 1 000 kronor i månaden. Och det är alltså en extra löneökning som staten står för.

Hos Lärarförbundet är inte oväntat reaktionen mycket positiv.

– Det här handlar om att lösa lärarkrisen och en sådan åtgärd har brett stöd hos allmänheten, säger Mathias Åström, förhandlingschef på Lärarförbundet.

Han anser inte att ett extra lönetillskott från staten behöver kollidera med industrinormen under förutsättning att andra på arbetsmarknaden accepterar detta. Mathias Åström uppfattar det som att det finns ett stöd för en sådan förändring hos andra fack och hos arbetsgivare. Och han ser det som ett bevis för att förhandlingsmodellen fungerar och en förändring av relativlönerna är möjlig.

Anders Weihe, förhandlingschef hos Teknikföretagen, är inne på delvis liknande tankegångar.

– Det är uppenbart att kvalitén på lärarkåren behöver höjas. Därför behöver statusen och lönerna höjas, säger han.

Men han har svårt att se hur det ska gå till. Om staten betalar ut pengarna till kommunerna tror han risken är stor att det sker en allmän lönehöjning i kommunala sektor. Dessutom har han svårt att se att en extra lönehöjning kan ges i en vanliga avtalsrörelse utan i så fall får den enligt honom ske vid sidan av de ordinarie löneförhandlingarna.

Anders Weihe kan tänka sig att ge extra stora påslag till duktiga lärare och se till att den allmänna nivån höjs på sikt med exempelvis höjda ingångslöner.

Ingela Gardner Sundström är moderat och ordförande för förhandlingsdelegationen hos SKL, som sluter avtal med lärarfacken om löner. Först av allt tycker hon att lärarna de senaste åren haft en bra löneutveckling och att man redan är på rätt väg.

– Att ge alla lärare en extra löneökning och höja den generella lönenivån är inte förenligt med den förhandlingsmodell vi har, säger hon.

Hon pekar på att lärarnas löner är individuella och hon hänvisar till den förra regeringens modell med karriärlärare och stora lönepåslag vissa lärare. Något sådant tror han kan vara ett sätt att höja lärarlönerna.
LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson tycker regeringens tankar är grumliga och att regeringen inte ska lägga sig i lönebildningen.

– Det är åt helvete. Det är statlig lönepolitik att regeringen ger lärarna tre miljarder i extra lönelyft, säger han.

Han tycker att det hade varit en helt annan sak om lärarna varit statligt anställda och staten tyckte lärarna var felavlönade, men nu försöker regeringen påverka hur någon annan ska agera när det gäller lönebildningen.

Hans uppfattning är att det är arbetsgivarnas ansvar, i första hand kommunernas ansvar, att lösa lärarkrisen.

Dessutom tror han att det finns risk för att andra grupper också kräver särskilda lönepåslag som kompensation för de extra höjningar lärarna får.