En bekant, L, är svart. Hennes man vit. Tillsammans har de två barn, varav den äldsta dottern nyligen börjat skolan. Tyvärr har deras hudfärg relevans i den här texten. Det har den inte haft i den sexåriga flickans liv fram tills nu. Det började i och med förskoleklass. Där är det särskilt en pojke som påminner henne. Han vill inte hålla hennes hand för att ”hon är smutsig”.
Nu kanske du målar upp en bild av svensk småstad, med nedlagd industri och få variationer i nyanser på skinn, ögon och hår. Så verkar i alla fall en av Sveriges tyngsta mediala makthavare resonera.
Jan Helin är chefredaktör och ansvarig utgivare för Aftonbladet. Stolt presenterar han nu tidningens satsning ”På min hemmaplan” som ”ett slags eftervalsanalys”. Där tidningen skickar ut sex av sina ”mest profilerade skribenter” till deras hemorter i jakt på Svaret varför Sverigedemokraterna mer än fördubblade sitt valresultat. ”Den tydligaste frågan efter detta val” där ”rasism är ett för grovt och förenklat svar”.
Orterna är: Falköping, Kumla, Rönningsberg, Säffle, Sölvesborg och Torslanda. Och visst, här pendlar SD:s resultat mellan dryga 10 och 25 procent. Det är väl mycket.
Men lägg märke till ordvalet ort, det är inte ens städer eller kommuner vi talar om. Räknar man i stället antalet röster på SD i samtliga sex orter får vi ihop 10 952 människor.
Motiverar det en jättesatsning från en av Sveriges ledande tidningar? Och viktigare: vad gör det med bilden av oss, de goda och framför allt smarta storstadsborna, vs dom där, ni vet, lite arbetslösa, sjukskrivna, inte alltför intelligenta på landsbygden?
Jan Helin hade faktiskt kunnat nöja sig med att skicka ner en reporter i grannskapet kring redaktionen. I det välbärgade valdistriktet i Stockholms innerstad där Aftonbladet har sitt säte röstade 6 037 individer på SD.
I ett valdistrikt mitt på Södermalm i Stockholm, som så många älskar att kalla för den politiska korrekthetens högborg, röstade var tionde invånare på SD. Totalt sett i Stockholms stad röstade 38 356 personer på SD. Det vill säga mer än tre gånger så många som i samtliga sex orter Aftonbladet nu söker svar i.
Den här bilden är inte bara farlig för att den förstärker vi-och-dom-känslan när det gäller storstad och övriga Sverige. Den förblindar också för oss som bor i dessa storstäder.
L och hennes barn bor på Östermalm. När hon och hennes man tog upp det dottern varit med om med lärarna på skolan fick de rådet att tala med pojkens föräldrar. Underförstått: här på Östermalm har vi råd att lägga det på individnivå och ta samtalen med varandra i det privata.
Problemet för L var bara att hon vet att pojkens föräldrar har en bakgrund inom vit makt-rörelsen. Det är sådan bonuskunskap man lätt sitter på som svart. Hon är inte jättesugen på att ta det där samtalet. Framför allt har hon svårt att se att det leder någonstans.
Nej, Jan Helin, rasismen är varken ett för grovt eller förenklat svar. Du som välavlönad vit man med villa i ett av Stockholms dyraste kvarter, ta samtalet med dina grannar i stället. Och skriv gärna om vilka svar du får.
