Från fabriken till politiken

Johanna Haraldsson, 34, har gått raka vägen från tändsticksfabriken i Vetlanda till riksdagen. Hon är en av tolv IF Metallare och 44 LO-medlemmar i S-gruppen.

– Det spelar roll hur många LO-medlemmar som väljs in. Om vi ska vara ett arbetarparti måste vi ha människor med arbetarbakgrund både i riksdagen och på höga positioner i partiet, resonerar hon.

Trots sin ungdom har hon jobbat fackligt och politiskt i 20 år. Hon var klubbordförande i tre år innan hon blev ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Vetlanda 2011. Båda uppdragen var på fritid och deltid, 20 procent som nämndordförande samt några timmar här och där som klubbordförande.

– Jag kommer direkt från produktionen och hade aldrig trott att jag skulle hamna så högt upp på valsedeln. Det är lång väg till riksdagen och tyngre uppdrag i alla partier. Jag gick med i SSU som 14-åring och har varit fackligt engagerad så länge jag har jobbat, berättar hon.

Hon började på tändsticksfabriken år 2000. Då hade hon gått ut gymnasiet och pluggat ett år i Växjö. Hon är maskinoperatör på tryckeriet. I dag har fabriken drygt 40 anställda.

Johanna Haraldsson blev ersättare i klubbstyrelsen 2003. Två år senare skulle halva produktionen flyttas utomlands. Hon fick hastigt och lustigt ett nytt uppdrag: ”Du som aldrig kan vara tyst får vara med och förhandla”. Då hade hon lite facklig grundutbildning i bagaget.

Förhandlingarna slutade med att halva personalen fick sluta, men också med ett hyfsat omställningsavtal.

– Det var därför jag blev kvar. Många som hade varit anställda ganska länge valde att sluta.

Det är måndag, Johanna Haraldssons första dag i riksdagen. Inför starten har hon fått tala om vad hon helst vill jobba med.

– Jag har önskat arbetsmarknads- eller socialförsäkringsutskottet. Det kanske inte blir som jag vill, men de frågorna ligger mig närmast. Jag har kunskap och erfarenhet av arbetsmarknaden och ett allmänt engagemang i frågor om socialförsäkringarna. Jag har arbetskamrater som inte har fått ut sin sjukersättning, till exempel, utan tvingats att processa.

Hon är gift och har två barn, sju och tolv år. Nu får hon pendla mellan Stockholm och familjen i Vetlanda.

– Vi fixar det. Min man har alltid tagit mer ansvar i hemma. Jag har jobbat fackligt och politiskt ända sedan barnen var små. Min man har också arbetat fackligt och politiskt, så han vet vad det innebär.

LÄS OCKSÅ

• Lite mer LO-folk i riksdagen

• Borgerliga arbetare? Jo, visst finns dom!

• Riksdagen speglar inte folket – och har aldrig gjort det