Arbetskraften som kom in från kylan
Arbetskraften lyfter Sverige! Så lät det i våras när moderata företrädare skulle framhäva den egna politikens förtjänster. I brist på annat så föll valet på den kanske inte allra mest handfasta av alla arbetsmarknadsstatistiska siffror – arbetskraftsdeltagandet. Alltså den del av befolkningen i arbetsför ålder som är sysselsatt på arbetsmarknaden eller aktivt söker jobb. På senare år har nämligen arbetskraftsdeltagandet ökat påtagligt i Sverige, medan det på många andra håll fallit eller legat still.
Inte oväntat fann M-politikerna förklaringen i den förda politiken, som ju inriktats på att stärka de ekonomiska drivkrafterna till arbete. Något som uppnåtts genom att göra det mer lönsamt att arbeta, via skattesänkningar, och dyrare att inte göra det, via försämrade socialförsäkringar.
Den bakomliggande föreställningen var att det fanns många människor i vårt avlånga land som tidigare inte tyckte att det lönade sig tillräckligt att gå och jobba, utan i stället fann att det var förbaskat skönt att stanna hemma och lata sig. Men med en jobbskatteavdragssockrad lön skulle arbetslusten väckas till liv. Världsbilden bekräftades av allsköns datakörningar på ekonomiska modeller som profeterade om över hundratusen nya jobb till följd av genidraget.
I en ny rapport tar sig LO-ekonomerna an den inte helt lätta uppgiften att ställa modellförutsägelserna mot verkligheten. Den visar att 350 000 fler personer har sökt sig ut på arbetsmarknaden mellan 2006 och 2013. Mer än hälften av uppgången – 190 000 personer – beror på att befolkningen i arbetsför ålder växer. Men återstoden – 160 000 personer – verkar vara ett utslag av en ökad benägenhet att finnas ute på arbetsmarknaden.
Kärnfrågan blir vad som ligger bakom det nya beteendet. Bättre hälsa långt upp i åren bidrar säkerligen, eftersom uppgången är störst i åldrarna 55 år och uppåt. Men vilken betydelse har den statsfinansiella dyrgripen jobbskatteavdraget haft?
Tyvärr kommer vi nog aldrig att få det fullödiga svaret på den frågan. Det LO-ekonomerna visar är att utfallet inte alls liknar förutsägelserna. I modellernas värld ger jobbskatteavdraget ett arbetskraftstillskott huvudsakligen genom att personer som tidigare stått utan försörjning från socialförsäkringssystemen börjar söka jobb. I verkligheten har arbetskraftsuppgången mestadels (över 80 procent) bestått av en minskning i gruppen sjuka utanför arbetsmarknaden. Det ligger nära till hands att dra slutsatsen att förändringarna i sjukförsäkringen i allmänhet – och strypandet av förtidspensioneringarna i synnerhet – ligger bakom en stor del av uppgången.
