Att isolera SD kan få effekt

Trots röster från mer än var åttonde svensk fortsätter ­övriga partier att ignorera Sverigedemokraterna.
– De har målat in sig i ett hörn, säger valforskaren Anders Sannerstedt.
Men exempel visar att isoleringen kan ha önskad effekt.

Sverigedemokraterna brukar kal­las ett högerextremt parti. Men förutom i vissa frågor, och framför allt invandrings-, flykting- och mångkulturfrågor är de ett rätt typiskt mittenparti, säger statsvetaren Anders Sannerstedt. Att partiet röstat med Alliansen ska vi inte dra för stora växlar på, anser han, för det har Socialdemokraterna också gjort i stor utsträckning.

Ett alternativ till att utestänga Sverigedemokraterna skulle kunna vara att tvinga partiet att ta ansvar för politiken i andra frågor än partiets profilfrågor.

– SD har alltid framstått som ett typiskt oppositionsparti, och har tjänat på det. Skulle de tvingas in skulle det se annorlunda ut. Det är mycket möjligt att SD skulle få problem då, säger Anders Sannerstedt.

Men något samarbete är inte realistiskt under överskådlig tid.

– Tanken med att stänga ute partiet är att man anser att det är så extremt och kränker vissa grundvärderingar. Det kortsiktiga målet blir att partiet inte får någon makt eller inflytande. Det långsiktiga målet blir att väljarna inte ska vilja rösta på ett parti som inte får någon reell makt, säger Ann-Cathrine Jungar, statsvetare och valforskare.

Hon tycker att exemplet Belgi­en är intressant. Där har övriga partier sedan 1989 isolerat Vlaams Belang genom ”cordon sanitaire”, partiet har satts i karantän.

Men effekten kan låta vänta på sig, under 20 år ökade VB till 13 procent, men fick i det senaste valet 4 procent. Här ledde isoleringen till att ett nytt moderat parti tog över VB:s väljare.

Anders Sannerstedt tycker att det är märkligt att alla fortsätter prata om partiets bakgrund, senast dagen innan hörde han Folkpartiets Birgitta Ohlsson säga att partiet har rötter i nazismen.

– Det fanns en tid när vänstern tyckte att DDR var lyckoriket på jorden. Men ingen pratar om att Vänsterpartiet har rötter i Stalintiden. I dag finns inga nazistiska influenser i SD, eller rasistiska tendenser, inte i partiprogrammet, inte i det Jimmie Åkesson säger.

Den svans som hänger med är en annan sak, och svansar finns bakom andra partier också, anser han.

Om SD inte skulle få den post som vice talman som är praxis, skulle man spä på martyrskapet, anser Anders Sannerstedt.

Henrik Arnstad, författare bland annat till boken ”Älskade fascism: de svartbruna rörelsernas ideologi och historia” slår bakut vid tanken på ett taktikbyte, att partierna skulle samarbeta med SD.

– Never in my bloody life. De vill komma in i en normaliseringsprocess. Men om man tror på demokratin så måste man se att de avfärdar demokratin. Historien avskräcker, säger han.

– Har man som jag studerat fa­scismen så ser man att ideologin finns kvar inom SD.

Fascismen anser sig stå över höger-vänsterskalan och kan plocka fritt från till exempel lite Per Albin Hansson-folkhem, lite nyliberalism.

– Det förvirrar dem som inte har läst fascismforskning, säger Henrik Arnstad.

Han drar sig inte för att jämföra med Tyskland på 1930-talet, där Adolf Hitler var en demokratiskt vald ledare.

– Trots att nazisterna hade 30 procent av rösterna hade de andra kunnat gå ihop och isolera dem. Det är det stora historiska misstaget, säger han.

– Vi underskattar den nationalistiska lockelsen, säger han och påpekar att vad som krävs nu är samling och blocköverskridande samarbete.

Som i Sverige på 1930-talet, då förstod vi med magen vad vi skulle göra, anser han.

– Vi ska inte demonisera SD:s väljare men inte heller frikänna dem, som ”arbetslösa, unga män i före detta bruksort” eller något. Det är vuxna människor som är högutbildade, internationellt sett är alla svenskar högutbildade med nio år i grundskola och för de flesta också gymnasium. Alla har ett moraliskt ansvar. De visste det där med järnröret, de kände till partiets bakgrund. Det är inte ett parti vilket som helst, säger han.

– Och de som opponerar sig mot SD utsätts för näthat, mordhot och så vidare, partiet är en del av en våldskultur som inte går att tvätta bort, säger Henrik Arnstad.

I de flesta andra länder i Europa har högerextrema eller populistiska partier blivit stödpartier, om de inte ingår i regeringen.

– Blir det ett skarpt läge i Sverige kommer nog båda sidor att hoppas på att SD röstar med dem. Men de kommer nog inte att erbjuda något i utbyte, det är skillnaden, säger Anders Sannerstedt.

Men om Alliansen spricker kan Moderaterna få en lång ökenvandring, säger Ann-Cathrin Jungar och tillägger att M:s partiledarbyte blir en viktig indikation på en eventuell anpassning.