Ibland möter man någon på en badklippa vid Mälaren som öppnar nya världar.
Hon, som är min vän, fick frågan och sa javisst. Någon vecka senare gick flyget från Barcelona till Stockholm för en kvälls fest.
– Mångmiljonär?
– Verkligen inte.
Det handlar om att välja, förklarar hon. Att göra det som är viktigt i stället för det man tror man måste.
Jag låg och lyssnade på hennes tankar. Hon berättade om sin kropp. Sin dans. I dansen var hon fri. Kroppen pratade till henne, viskade vad hon ville.
– Kroppen vet vad vi vill men vi tänker, tänker och tänker så förbannat mycket hela tiden.
Ungefär som att det går att tänka sig till ett dopp i kyligt höstvatten.
Hon sa att människor i dag inte lyssnar på sig själva. De vet inte vad de vill.
Hon ville inte bli sån. Hon skar ned på utgifterna. Började jobba mindre. Lägenheten i Barcelona är ljus och minimalistiskt inredd.
Böckerna har stuvats undan i ett garage för att inte distrahera och möblerna är få.
Nyheter läser hon sällan.
– De handlar nästan alltid om interna bråk som offentliggörs för att tjäna någons syfte. Det är sällan de berör mig.
Som journalist opponerade jag mig lamt.
I ett tidigare liv hade jag avfärdat hennes ord som hippiegods.
Jag tänker på den djupa ekonomiska krisen i världen. Den är på liv och död. Uteblivna mediciner, heroinister på gatan och barn på textilfabriker i stället för i skolbänken. Arbetslöshetens tomma blick.
Då vill man bara öppna alla spjäll. Hiva in miljarderna, öka konsumtionen och dra igång industrin. Producera. Konsumera för jobbens skull.
I onsdags, när världens mäktigaste arbetsmarknadsministrar träffades på G20-mötet i Australien, var jobbfrågan så klart den viktigaste. Hur ska ungdomsarbetslösheten tacklas, hur ska den strukturella arbetslösheten bemötas? Hur får vi fler i jobb?
Jag kan inte annat än hålla med. Hjulen måste börja snurra igen. Så kommer läckan. En kommande rapport från FN:s klimatpanel IPCC säger att världen inte kommer att klara av att begränsa den globala uppvärmningen till två grader. Jag hör också på BBC:s ekonomiprogram. Koldioxidhalten i atmosfären ökar rekordmycket i år. Forskarna vet inte varför. Är undergången nära?
Jag tänker att vi borde ha dansat mer, borde ha lyssnat på vår jord.
