Linje 19 i politikens år

Tunnelbanan skär genom Stockholm. Samhället böljar från förort till city och ut igen.

– Alla kan inte bo på Stureplan, säger moderaten Ewa Schenström.

– Jag är verkligen rädd för hur det ska gå för dem som inte har råd att bo kvar i Högdalen, säger vänsterpartisten Ulrika Dahl.

Arbetet har rest längs grön linje 19 och letat engagemang och åsikter.

 

Ändstation för linje 19. Här finns höghus, värmeverk och badplats. Granne med det vidsträckta Hässelby villastad. 

Doften från vattnet, hon känner den direkt när hon kommer hemåt.

– Det är lugnt och bra luft här, säger Kerstin Lindén som ser sjön från hyreslägenhetens balkong.

I området rivs det och byggs nytt. En nybyggd etta ligger ute för 1,7 miljoner kronor. Med SJÖUTSIKT, poängterar mäklaren.

– Jag hoppas att servicen kommer tillbaka också, förr fanns det frisör, färghandel, fler matbutiker, säger Kerstin Lindén.

 

Omkring 9 000 invånare bor här i höga punkthus och låga skivhus runt skyddade gårdar.

– Typiskt, mitt i lunchen, säger Rami Sami som driver grillen på Hässelby torg och lyfter ner en leverans av isbergssallat från disken.

Det finns gott och det finns ont, säger han men det stora problemet är drogerna. På kvällarna stänger han serveringsrummet och tar emot beställningar genom luckan. Därifrån ser han hur knarket säljs helt öppet.

– Politikerna borde satsa på skolorna och lärarna så att barnen växer från rötterna.

Att hitta ”lätta” jobb är inte lätt. De flesta kräver utbildning.

För grilljobb krävs ingen direkt utbildning, men Rami Sami har inte råd att anställa tre fyra stycken. Han får sköta det mesta själv.

Josef Ali, som är nyutbildad elektriker, kommer förbi, snackar med kompisar en stund utanför. Han bor med familjen i en hyresfyra, där borta, pekar han.

– Hässelby gård är bästa stället, det är bara skönt här.

Men snart ska han dra:

– Jag vill söka jobb i Norge.

Han ser det som att han ”skiter i tre fyra år”, år när han bara samlar pengar och bor i en husvagn eller så.

Ovanför, på betongpelare, rullar t-banan in mot Stockholms city.

 

Johannelund

Station för villaområdet Vinsta. Här ligger Coop Forum och Läkarmissionens loppis i ett mindre industriområde. Av- och påfarter till Förbifarten planeras här.

 

Berömd ABC-stad som anlades på 1950-talet. Olof Palme bodde här i ett radhus. Stort centrum med många affärer.

INKOMSTER: 6,6 % har en inkomst över 500 000/år

A B C. Arbete, boende, centrum – allt i ett. Det var tänkt så när folkhemmets mönsterförort Vällingby byggdes, dit självaste Olof Palme flyttade.

Nu firas 60-årsjubileum och lokala folkpartisten Inga Osbjer vill att det ska byggas mycket, att det ska bli ”ett city”. Och så vill hon förbättra kommunikationerna:

– Du har ju åkt gröna linjen så du vet hur lång tid det tar ut hit, säger hon.

Hur valarbetet går? ”Vi har precis lämnat döden och förhoppningsvis tagit ett ytterspår, för att tala travspråk”, säger hennes medarbetare.

Ett borgerligt ytterspår skulle vid M-styre betyda: Mindre till dem som har mindre och mer till dem som har mer. I alla fall enligt Norma Aranda, som står i valstugan vänd ett kvarts varv bort från Folkpartiets, den som har ett litet inramat porträtt av Stefan Löfven uppställt.

Norma Aranda blev förälskad i Vällingby långt innan hon för fem år sedan kunde flytta hit. Hon märker försämringarna, säger hon. Hur ungdomarna hänger i garagehuset, hur kulturhuset Trappans renovering segar ut på tiden. Och hur närliggande Bromma har bättre lokaler för pensionärer. En tes hon har är att sedan kommunen köpt tillbaka Caremas äldreboende Koppargården sköts den dåligt, liksom för att bevisa att det är bättre med privat regi. Men det skulle förstås aldrig M erkänna. Har ni sett M:s valaffisch: ”Vi ställer upp för Östermalm”? undrar hon.

– Men de älskar inte Hässelby/Vällingby stadsdel.

 

Råcksta 

Drygt 6 000 bor i dag i Råcksta. Vattenfalls enorma huvudkontor är avvecklat och här byggs något som ska heta Vällingby Parkstad.

Här kan det finnas vampyrer, enligt boken Låt den rätte komma in.

POLITIK: S-fäste, valkretsen Blackeberg Östra gav S 35 % i riksdagsvalet 2010.

– Jag gjorde en klassresa varje dag, säger Mira Gertz, och syftar på när hon under ett år hämtade och lämnade barnet på en förskola i Grimsta, ”ett socialt utsatt område”.

– Det blev tydligt hur Bromma stadsdel hade mer pengar, säger hon, tjänstledig tunneltågsförare som pluggar miljövetenskap.

När hon gjorde en hemsida om delandets ekonomi tänkte hon att det inte vore så svårt att starta något själv. Hon satte upp lappar och en kväll samlades 16 engagerade personer i hennes kök. De kände inte varandra men hade en gemensam värdegrund; antirasism, feminism och miljömedvetenhet blev basen för Nätverket Västerort, som nu har ett 50-tal medlemmar och håller på att utforma stadsodling, klädbytesdagar, leksaksbibliotek.

Uppmärksammade Nätverket linje 17, som bland mycket annat arrange­rade den demonstration som nazister attackerade i Kärrtorp, inspirerar.

– Vi vill skapa en gemenskap i orten och hitta kraft hos varandra och det verkar finnas ett stort intresse för det. Vi längtar efter att leva där vi bor.

– Jag är inte så mycket för partipolitik, säger hon, men uppmanar politikerna att ge utrymme åt boendes initiativ.

Och så vill hon stoppa den ”ohämmade privatiseringen”. För vart ska nätverk som detta ta vägen, om till exempel den fina 50-talslokalen ovanför Hemköp inte längre går att hyra, utan ska byggas om till ett par – ja, inte mer, säger hon – lägenheter?

 

Islandstorget 

Har inget med Island att göra. Korsning, busshållplats, pizzeria, solarium.

 

Ängbyplan

POLITIK: Södra Ängby hade högst valdeltagande i Stockholm 2010: 94,1 % röstade i riksdagsvalet. M fick 51 %, S fick 3,2 %.

INKOMSTER: 44 % i Södra Ängby har en inkomst över 500 000/år

 

Åkeshov

Sim- och idrottshall. Här finns också Åkeshovs slott, från 1600-talet.

 

Knutpunkt för bussar till Ekerö och Drottningholms slott.

POLITIK: Hela Bromma är ett starkt moderatfäste, där fick partiet 42 % av rösterna i förra riksdagsvalet. Miljöpartiet går också bra här.

De väntar på en kompis, Emanuel Lindkvist ska till tatueraren runt hörnet, ”något på latin till mamma” tänker han sig. Bäst att du berättar innan, förmanar kompisen Zacharias Hoffmann, det blev ett himla liv när han själv inte gjorde det. Fast då var han 17, Emanuel är 18.

Bara i dag hänger de på Bromma­plan, på bänken vid betongpelaren, annars blir det stan.

Emanuel bor vid Ängbyplan, i området med högst valdeltagande förra valet. Själv ska han också rösta, men han får väl läsa på sista kvällen.

Zacharias Hoffmann tycker inte att man behöver kolla så mycket för att hitta grundvärderingarna. För honom blir det S.

– Jag tycker det är viktigt med invandring och integration, välfärds- och klassfrågor, säger han.

Själv bor Zacharias i Vasastan – väldigt bra, mycket att göra – men de har kompisar på en mängd olika ställen.

– Det är självklart att umgås med alla, säger han och plockar upp telefonen:

– Var är du din sena jävel, säger han till polaren de väntat på.

 

Abrahamsberg

Små egnahemshus samsas med trevåningshus från 1940-talet.

 

POLITIK: I valet 2010 fick M fick 55 % av rösterna i Stora mossen.

Längs Stora Mossens backe knatar ungdomar mot Bromma gymnasium. En ”representativ” villa på gatan har just sålts för tio miljoner kronor, ett pris i den lägre nivån för området. Mäklarnas kalkyl säger att två personer som tjänar 30 000 kronor var i månaden ska klara drifts- och räntekostnaderna. Om de har 1,5 miljoner att lägga kontant.

– Vi räknar alltid med att man lägger in 15 procent själv. Men alla får ta ansvar själva, säger mäklaren Henrik Larsson.

 

Alvik

Linjens tionde största station med 22 600 påstigande om dagen. Här kan man också ta Nockebybanan, en spårvagnslinje till Höglandet och Ålsten, några av Stockholms dyraste villaområden.

INKOMSTER: 17,1 % har en inkomst över 500 000/år

 

Avstickare längs Nockebybanan
Ålstensgatan/Höglandet

På Ersons deli sitter två kvinnor och äter räksallad och dricker något bubbligt i champagneglas. Längre ner på Ålstensgatan ligger de åtråvärda Per Albin-radhusen, där statsminister Hansson en gång bodde.

I en secondhandbutik säger en kvinna i träningskläder att ”man ska återanvända”. Hon är på väg ut för att löpträna och berättar att på EU-valdagen mötte hon Gudrun Schyman nere vid Solviken. Hon hann önska henne lycka till – men rösta på henne ska hon inte.

Utanför videobutiken, bredvid den italienska glassbutiken, sitter Pia Boström och väntar på gäster från utlandet.

– Folk här har börjat träna som galningar. De har tagit tag i hälsan, och köper ekologiskt. Det tycker jag känns hoppfullt för mänskligheten, det kände jag inte för tio år sedan.

Att bo här är helt sagolikt, säger hon, som har adress i Höglandet två hållplatser bort med Nockebybanan.

– Hemmabegreppet är väldigt stort här. I Hässelby var jag inte hemma förr­än jag var inne och låste dörren. Här är vartenda träd hemma.

Men visst finns Brommabratsen som hittar på bus. Det är mycket sprit, många moppar.

Hon jobbar som timanställd i en butik tvärs över gatan, och på ett gym i Farsta. Och så mycket ideellt, med hundutställningar till exempel.

Vilka samhällsfrågor som engagerar?

– Det är mest när det är mycket trafik. Och jag vill ha nära till skogen.

Flygplatsens vara eller inte vara är en het fråga i Bromma. Pia Boström störs inte av den och har egentligen ingen åsikt. Men hon vill inte ha bostäder där, om den läggs ner.

– Jag tror man måste vidga Stockholm på kanterna, inte bygga på höjden i mitten.

I hennes område finns villor som säljs för 25 miljoner, men så dyrt är absolut inte hennes hus. Och de köpte det för 20 år sedan, för två miljoner.

Det är ju inte många som har råd att bo här, säger hon.

– Men de som börjar tjäna bra, de är från alla möjliga bakgrunder, de skulle ju också kunna bo här om de ville, säger hon.

– Vi är ju väldigt privilegierade. Om inte min man hade ett jobb som lönade sig skulle inte vi ha råd.

En butikslön skulle absolut inte räcka, säger hon.

På M:s valaffisch vid spårvägen Ålstensgatan står det: Låt trädgårdsstaden vara trädgårdsstad när Bromma växer.

– Det är faktiskt bara för Borg jag har förtroende, han är skitduktig, säger Pia Boström.

På Nockebybanan till Alvik lägger en äldre kvinna ifrån sig sin rosa quiltade Barbour-jacka och Michael Kors-väska på sätet.

Två ungdomar pratar om erfarenheter från jobbet:

– Jag fick höra att jag var företagets Zlatan, säger den ena.

– Kan du inte använda det i löneförhandlingarna? frågar kompisen.

– Nej, du vet, de har kollektivavtal.

– Vidrigt!

 

Kristineberg

Här, och på andra sidan tågspåret i Fredhäll, byggdes funktionella barnrikehus på 1930- och -40-talen. I dag är många bostadsrätter. 

 

Thorildsplan

Länge dominerades omgivningen av industrier och kontor längs Lindhagensgatan, men nu pågår omfattande om- och nybyggnad, främst av bostäder.

 

Bullrig trafikplats. Stockholms största biograf Draken är numera ett hyrlager, men Löwenbrau är i alla fall fortfarande en pub. Rålambshovsparken är områdets gröna lunga.

När Kungsholmen för några år sedan gjorde en drive för att få in fler medborgarförslag var Viktor Rising en av dem som nappade.

Han reser mycket och hade sett ett utegym i Los Angeles. Ett sådant skulle passa i Rålambshovsparken, tyckte han.

– Jag uppmanade dem att inte köpa något jättedyrt och sa att jag kan tänka mig att hjälpa till mer. Jag har en kompis som är industridesigner och andra som är hantverkare. Men det ville de inte, sa de.

– Jag tycker min idé var så jäkla bra. Men resultatet blev jätteannorlunda, säger han, besviken, men ändå imponerad över engagemanget – han mejlade med en tjänsteman i ett helt år – och är glad att det blev något.

Den här dagen är Kasla Walków där med Paulina, de testar en stund men går sedan vidare till lekparken.

St Eriksplan

Enligt Hemnet är St Eriksgatan den gata i länet allra flest människor söker på när de letar bostadsrätt. (Tidningen Mitti)

INKOMSTER: 23,4 % har en inkomst över 500 000/år

Odenplan 

En storbyggplats för den kommande Citybanan. För 6 år sen protesterade invånarna mot planerna på en galleria här, genom att hänga röda skynken från fönstren.

 

Vid Sveavägen, här ligger bland annat Handelshögskolan och Stockholms stadsbibliotek, och Socialdemokraternas partihögkvarter.

Isac Odelid köpte en liten lägenhet på Sveavägen för 2,4 miljoner för ett och ett halvt år sedan. Han hade jobbat på Ikea i Norge för att spara ihop pengar, men det blev inte så mycket som han hoppats på.

– Jag var ung, det var många fester.

Men lite blev det, och så gick föräldrarna in med resten av handpenningen.

– Jag ville bo i innerstaden. Jag tycker inte om att pendla, det är inte riktigt min grej.

Om inte föräldrarna kunnat betala?

– Det funkar ju att pendla också, säger han.

Hans sambo Emmy Andersson, som pluggar och jobbar extra på bank, säger att det är ett jättestort problem med bostäder, men att efterfrågan och utbud styr.

– Jo, lite överstyr har det gått, säger Isac, som tycker att hyrorna ska släppas fria.

Från Sveavägen är det nära till allt. Men någon samhörighet med boende i området känner de inte.

– Man är med sina kompisar och skiter i de andra, stänger in sig i lägenheten, säger han.

Båda vet att det blir M i riksdagsvalet, men är osäkra på kommun och landsting.

Vad de engagerar sig i? Ekonomin och jobbpolitiken, det är viktigt och övergripande, säger de.

 

Hötorget

Mest kontor och butiker. Här finns Konserthuset, PUB, torghandel och saluhall och närhet till pulsådrorna Sveavägen och Drottninggatan. Närmaste t-bana för Norra bantorget, där LO-borgen ligger. 

 

Stockholms mest trafikerade knutpunkt. Här stiger 49 600 passagerare på Gröna linjen varje vintervardag. Totalt stiger 168 400 personer på ett t-banetåg här, varje dygn. Närmaste stationen för att komma till Riksdagshuset.

Vid Sergels torg står Ewa Schenström vid M:s valstuga, som ser ut som en tunnelbanenedgång. Men i framtiden går rulltrappan bara upp, upp, säger hon.

– Förstår du symboliken?

Hon bor på Kungsholmen igen, som när hon var barn – ”fjärde generationen i samma våning”, efter en utflykt till Norrmalm.

– Vi i M satsar på att bygga ut tunnelbanan och infrastrukturen. De som bor längre ut ska kunna åka in, så det inte blir så mycket bilar i innerstaden.

Att Bromma flygplats blir kvar är väldigt viktigt för näringslivet, anser hon, och så behöver folk bli mer hälsosamma.

Boendefrågan är också het. Det är svårt att hitta mark att bygga på. Så värst segregerat tycker hon inte att det är i stan, hon påpekar att det byggs hyresrätter också.

– Personligen tycker jag att hyresrätter är dyra. Det är ju billigare om man får förmånen att låna, och någon förälder går i borgen, så har det varit för många ungdomar.

– Och så är det ju billigare utanför stan. Alla kan inte bo på Stureplan.

Att det är dyrare närmare city, det är marknaden i sig. En trerummare kostar sju miljoner på Östermalm, och vem har råd med det? frågar hon.

Men en typtrea på Kungsholmen kostar fem miljoner?

– Ja, jag vet. Det skulle inte jag ha råd med, säger Ewa Schenström.

Egentligen ska det finnas en blandning över allt, i alla hus, det är nyttigare för världen.

– Men hur skulle man kunna göra politik av det?

Det hon är mest nöjd med efter åtta år med borgerligt styre i Stockholm och Sverige är friheten att kunna välja allt.

– Välja om man vill gå på gym eller bada, säger hon.

Det kunde man väl visserligen också innan, jo, det håller hon med om:

– Men nu har man mer pengar över att göra det.

 

Här finns Moderaternas partihögkvarter. Och massor av turister som känner historiens vingslag. Pris för trerummare: 5-7 miljoner.

INKOMSTER: 20,3 % har en inkomst över 500 000/år

Inför valet undrar skådespelaren Joakim Nätterkvist: Varför är det ingen som pratar om något roligt?

– Som lyfter dans, musik och underhållning? Att rita, att titta på något kul är jätteviktigt. Varför får det ingen plats i alla tv-debatter, tv som är ett kulturellt medium? Det är jätteviktigt i mitt liv. Jag önskar att man inte bara såg kultur som bidrag utan som en plats att vila upp sig, att förstå samtiden. Allt kan inte handla om pengar och var fan man ska bo, säger han.

Själv bor han i stor hyrestrea (drygt 11 000 kronor i månaden) i Gamla stan, ”en fantastisk stadsdel, som en by”, där turister varje dag frågar om vägen, där det finns bilfria gator för barnen och hemliga kaféer som inte alla hittar, och ett stort utbud av uteställen.

När barnen var små återstartade han fotbollslaget Storkyrkopojkarna. Planer är problemet i stadsdelen, men en liten finns på Storkyrkoskolan.

På stiftelsedrivna Mäster Olofsgården jobbar han med ungdomar som har haft det tufft.

Det är viktigt att unga har någonstans att gå och vara kreativa och få ta ansvar, tycker han. Han har sett många växa genom teatern, mer än han kunde tro själv.

– Och så är det kul om jag kan inspirera andra. Vissa tycker det är speciellt att jag har varit med i mediala sammanhang, säger Joakim Nätterkvist, som spelade Arn.

Slussen 

Södermalm börjar här. Knutpunkt: Totalt 42 900 påstigande på gröna linjen en vintervardag.

POLITIK: Valet 2010 fick M 29 %, S 20 %.

Medborgarplatsen 

Söders pulserande hjärta. Simhall, bibliotek och en Skatteskrapa som blivit Studentskrapa och galleria.

Skanstull

Åhléns, Ringvägens sunkhak, Eriksdalsbadet och bussar till Södersjukhuset.

Gullmarsplan 

Blåsig knutpunkt för tunnelbana, bussar och spårvagn. 35 100 påstigande en vintervardag.

Globen

Två arenor (en gammal och en ny) och  galleria. Hammarbys hemmaplan. Ett slakthusområde som ska bli något annat.

Enskede gård 

Mindre stadsdel utan eget centrum. Många egnahemshus från 1920-talet, priser i dag mellan 5 och 9 miljoner kronor.

INKOMSTER: 26 % av de boende på Enskedefältet tjänar över 500 000/år

Sockenplan

En tunnelbanestation som gränsar till Enskedefältet, Gamla Enskede och Enskede gård. Coop, pizzeria och thaikök.

Svedmyra 

Pizzeria Myran’s karaoke är vida berömd. Likaså butiken Beas, som säljer allt. Runt 3 000 invånare i dag, före 1930 låg här ett par torp och gårdar.

Stureby 

Började byggas på 1920-talet och hette då Ersta villastad, men tvingades byta namn då diakonissorna på Ersta diakoni protesterade. Stureby sportklubbs herrlag spelar fotboll i division 4.

Bandhagen

Gatorna är döpta efter orter i Sörmland. År 1953 hade Bandhagen 663 invånare, ett år senare 3 428. I dag bor runt 5 200 här.

En 1950-talsförort som växer, många nya hus under senare år. Utanför Högdalen har det i sommar funnits ett tältläger med ett 100-tal boende. Förra helgen brann det i lägret och i måndags tömdes det.

– De där uppe ska få lägre skatter, de där nere ska få lägre bidrag. Får du högt blodtryck av alliansens politik? Ta ditt blodtryck här.

Vid t-baneuppgången står Per Sundgren och håller låda för Vänsterpartiet.

Ulrika Dahl har bott här lite motvilligt i 21 år. Hon fick en hyreslägenhet, som skulle vara lätt att byta i internkön. Det var den inte.

– Jag trivs bättre och bättre, jag känner många, säger hon och under den stund vi sitter på parkbänken kommer minst en handfull förbi.

Området är utsatt, men inte alls så som det beskrivs. Inte en gång har hon varit rädd. Nej, det hon ogillar med Högdalen är bilden andra har av förorten, hur den beskrivs i medier och hur stadens politiker ser ner på den.

I nätverket linje 19 – efter numret på tunnelbanan – har hon engagerat sig för den fria teatern som fick bidragen halverade två gånger, för boendefrågan och för handlarnas situation.

Centrum ägs av ett finskt företag, Citycon, som pressar hyrorna uppåt. Allmännyttan köps upp av företag, som ytrenoverar och höjer hyrorna. Dyra bostadsrätter byggs.

När stadens allianspolitiker hade en boendedialog i området handlade de flesta förslagen som kom in om hyrorna och om kulturen. Men när sammanställningen gjordes lyftes ökad trygghet och fortsatt upprustning av centrum fram. När hon frågade tjänstemannen som skrivit rapporten sa han att det var politikerna som bestämde.

– Det som M kallar valfrihet har gjort att många här inte har ett val. Simhallen har sålts ut, och går priserna upp slutar folk att simma.

– Jag är verkligen rädd för hur det ska bli för dem som inte har råd att bli kvar.

Då återstår bara att flytta från Stockholm, säger Ulrika Dahl, som sedan ett år tillbaka också är engagerad i Vänsterpartiet.

 

Kärnan i den svenska punkrörelsen under 1980-talet. Ebba Grön!

POLITIK: Lägst valdeltagande i staden: 59,5 % röstade i riksdagsvalet 2010.

INKOMSTER: 1,7 % har en inkomst över 500 000/år.

– Jag tror det är det bästa som hänt Rågsved på länge, säger Raman Danial, ordförande i den nystartade boxningsklubben.

Folk tänker på boxning som två personer som slåss, men det ni ser här har inte mycket med det att göra, säger Raman. Ungdomarna lär sig regler, respekt, att bemöta varandra. Förbättra självkänslan, bli starkare.

Till en tidigare outnyttjad lokal i Rågsvedsskolan är en ring och diverse material inköpt för sponsorpengar. På väggen sitter ett Nelson Mandela-citat: ”It always seems impossible until it’s done.” På en signal stannar gruppen upp, för att så fort som möjligt hitta en kamrat – att krama.

– Varför har du jeans, nästa gång tar du träningsbyxor, säger en av ledarna.

Egentligen borde de ha skor också, vilket hälften inte har, men de kan inte ställa för höga krav.

– Jag gillar inte politik så mycket. Jag gillar verklighet. En förändring för mig, det är det här. Så här förändrar jag, säger Raman Danial.

Så tänker han efter:

– Rågsvedsskolan kämpar, men resultatet blir aldrig lika bra som inne stan. Det har med politik att göra, med segregationen. Det minsta politikerna kan göra är att komma in i ringen. De gillar att sitta på läktaren och titta på, och att döma.

– Involvera er lite, uppmanar han.

 

Ändstationen har ett centrum med ett 40-tal butiker. En bostadsrättsfyra kostar runt 2 miljoner kronor.

POLITIK: Många SD-röster för att vara Stockholm, 6 % i valet 2010.

Halis Öglu har inte kommit sig för att bli svensk medborgare förrän nu. Så i år blir första gången han ska rösta.

Han står och väger mellan S och M. Att unga tigger och att pensionärer har det dåligt är två frågor som engagerar.

– Regeringen har pressat många till att jobba, det tycker jag är bra. Men S har kanske bättre politik för pensionärerna.

Säger han och återgår till att vattna i sin blomsterbutik invid t-banan.