Redaktionens huvudskyddsombud påminde mig om att vår arbetsmiljöpolicy behöver uppdateras.

Där ska ingå en riskanalys och jag grubblar över denna. Risker? Vi jobbar inte direkt i en industri med risker för klämskador, dödliga fall eller farliga kemikalier.

Däremot utsätts journalister för stress och press. Det händer att vi blir utskällda och till och med faller offer för rena hot.

Dessutom är branschen utsatt för upp­sägningar och hot om papperstidningens död.

Allt detta kan i längden leda till psykisk ohälsa.

Således är det viktigt att upprätta rutiner för hur arbetsmiljöproblem som leder till exempelvis ångest eller sömnlöshet kan förebyggas eller hanteras när de uppstår – på alla arbetsplatser. Annars riskerar människor den ökända gå-in-i-väggen-diagnosen. Framför allt de som eventuellt har en annan diagnos redan.

Anna Fredriksson har träffat Maria Morris Nilsson, som jobbar på förskola, samt sop­åkaren Hasse. Maria har bipolär sjukdom och är numera öppen med det – både privat och yrkesmässigt. Nu är det länge sedan hon var sjukskriven.

Hasse fick diagnosen adhd sent i livet och fick väl äntligen en förklaring till att det var tuffare för honom än för andra när tempot och kraven ökade.

”Normalitetens gränser är för snäva”, säger Hasse.

Det finns en paradox i dagens arbetsliv. Samtidigt som arbetsgivarna efterfrågar individualister så ska alla helst vara stöpta i samma form, det vill säga ständigt, hela yrkeslivet, prestera i toppfart.

Förr i tiden, och då snackar vi så sent som 70-talet, fanns en annan acceptans i arbetslivet. Industrier, handeln och kommunerna hade plats för folk som sopade lite, hantlangade och tilläts gå på halvfart. Cheferna hade rimligt stora personalgrupper och tid till personliga kontakter, till och med småprat. Trots att ingen ännu kände till orden adhd och utbrändhet.

Jag läser Arbetsmiljöverkets handledning. Var uppmärksam på korta sjukskrivningar, står det bland annat.

Sedan läser jag om den Psykiska förbandslådan, som nu testas av olika företag. Den innehåller inte bara plåster och förband. Där finns telefonnummer till terapeuter med tystnadsplikt och ett slags självskattnings­instrument: Hur mår jag egentligen?

Det vore nog något för en redaktion.