Rut-bidragens försvarare brukar säga att skattesubventioner till hemstädning är en feministisk reform. Det är i så fall en feminism som är kliniskt ren från socialism. För någon jämlikhetstanke finns inte bakom Rut, som Alliansen införde 2007.
Av dem som utför hushållsnära tjänster är 81 procent kvinnor. Men de som städar i andras hem har ingen möjlighet att själva betala för att få sina hem städade regelbundet. Lönen är för låg för det. För att kunna göra det högsta möjliga avdraget under ett år, 50 000 kronor, behöver du en månadsinkomst på mellan 24 000 och 26 000 kronor i månaden före skatt.
Medellönen bland dem som utför hushållsnära tjänster är 19 800 kronor i månaden. Många får inte ens det eftersom branschen präglas av tim- och deltidsanställningar. Men det beror också på att jobbet är för påfrestande för kroppen för att man ska orka arbeta heltid. På Hemfrid, som är Sveriges största företag för hushållsnära tjänster, är deltid norm och de anställda tjänar i snitt 11 900 kronor i månaden – före skatt. Hemfrids ägare har lagt 90 procent av vinsten i egen ficka, enligt en granskning av tidningen Kommunalarbetaren. Hemfrids grundare Monica Lindstedt har själv plockat ut 31,2 miljoner kronor på tre år.
Rut-bidraget skulle göra svarta jobb vita, menade Alliansen. Men enligt en rapport från Institutet för framtidsstudier har avdraget inte förändrat utbud och efterfrågan på svartanställda städerskor. Vita rut-städerskor får i stället låglönekonkurrera med svarta städerskor. Arbetet är inte sällan tungt och stressigt. ”Kunderna försöker normalt lägga på städerskorna så mycket jobb de kan”, säger Rut-företagaren Odeta, som tidigare har intervjuats i Arbetet.
Restiderna mellan hemmen är ofta långa och framför allt obetalda. Forskningsrapporten ”Vem städar folkhemmet?” visar att sexuella trakasserier inom Rut-branschen inte är ovanliga.
Rut-jobben jämförs ofta med Rot-jobb. En byggarbetare tjänar i genomsnitt 27 000 kronor i månaden, det vill säga 7 200 kronor mer i månaden än en rut-städare. Men, som Lena Andersson tidigare har konstaterat i DN: Kontexter är också viktiga. Hushållsnära tjänster sågs som en kvarleva från klassamhällets uppdelning i herrskap och tjänstefolk. Mellan 1975 och 1990 hade traditionen av jobb i andras hem i princip upphört i Sverige. Det fanns en väsentlig jämlikhetstanke bakom den reformeringen.
I fjol betalade den svenska staten ut 17,5 miljarder kronor – en lika stor budgetpost som garantipensionen eller polisväsendet – i subventioner för Rut- och Rot-avdrag. Varje arbetstillfälle som skapats har kostat över 1,3 miljoner kronor. Det hade kunnat ge tre arbetstillfällen i den offentliga sektorn – och då hade städarna fått betydligt mer i betalt och schystare villkor. Rut-bidragen innebär en skev fördelningspolitik där pengar överförs från det gemensamma till framför allt välbeställda. De återupprättar också ett gammalt klassamhälle – och är en kvinnofälla. Argumenten för att behålla ett sådant system håller inte.
