– Det vore bra med en fleecetröja.
Det var eftermiddag. Jag brukade sätta mig på bänken där i hallen, tänka att nu kan jag sluta stressa även om barnet krängde omkring som en mask där på golvet och vägrade befatta sig med kläderna.
Jag intalade mig att jag inte saknade handlingskraft, utan att jag såg detta som kvalitetstid med barnet. Närvaro, här och nu och hela vägen hem.
Det var en fin förskola, det var det, trevlig personal och barnen trivdes.
Det var bara en sak.
I perioder togs de där pusta-ut-hämta-kraft-stunderna i förskolans hall över av en barnskötares förmaningar.
Byxorna hade varit svårknäppta.
Strumporna hade hål.
Ylletröjan som barnet hade var inte tillräckligt varm – kunde vi köpa en fleecetröja i stället?
Visst, våra barn ärvde kläder av kusiner och vänner, det var inte alltid högsta klass. Vi försökte lägga pengarna på att jobba deltid, hämta så tidigt som möjligt.
Utflykter var det ofta. Då skulle barnen bära med sig matsäck. Det gällde att skaffa mer än en frukt.
– Det är bra om ni har en lite mindre ryggsäck med ett bälte som går att spänna runt midjan. Och en flaska med handtag, så att barnet kunde dricka med vantarna på.
Med mera.
En slaskig dag var det overallen det var fel på. Det skyddande lagret hade nötts bort, den sög in vattnet.
Vi slog till och köpte en ny fin overall.
Nästa eftermiddag skulle väl det ändå inte finnas något att klaga på, tänkte jag, men misstog mig:
– Overallen är väldigt hal.
Barnet hade halkat omkring där i snön, sa hon, barnskötaren.
Mot slutet fick jag en olustkänsla när jag närmade mig den där förskolehallen. Vad skulle vara fel den här gången?
Jag förstår att barnens kläder blir personalens arbetsmiljö. Men ibland kändes det som att ingenting dög. Att en dålig dag kanaliserades i kläder.
Men när jag ventilerade min småångest med min man, barnets pappa, visade det sig att han inte alls hade samma erfarenheter. Ingen klagade på hur han klädde vårt barn, det var tydligen inget som han skulle lastas för.
Nu har vi skolbarn. Och inget tjat från skolpersonalen mer än lite allmänna uppmaningar om regnkläder.
Och barnen kan själva säga om de tycker att de saknar något.
Vilket kan vara såväl enklare som svårare att hantera.
