Miljöpartiet distanserar sig från ett sysselsättningsmål för Riksbanken. Om Stefan Löfven vill ha ett sådant har han bara stöd av Vänsterpartiet. Gårdagens räntesänkning visar att mycket låga räntor är möjliga utan ett sysselsättningsmål, säger Miljöpartiets Per Bohlund.


– Riksbankens räntesänkning visar att mycket låg ränta är möjlig utan att banken har ett sysselsättningsmål. Och det är ju låga räntor de som vill ha ett sysselsättningsmål är ute efter, säger Per Bohlund, ekonomisk-politisk talesman för Miljöpartiet.

I maj sa S-ledaren Stefan Löfven att han vill diskutera ett sysselsättningsmål för riksbanken om Socialdemokraterna vinner valet. Ett sådant mål har länge varit ett krav från Vänsterpartiet, och det har stöd inom stora delar av arbetarrörelsen.
Men Stefan Löfven får svårt att skapa den breda politiska samling som ett nytt penningpolitiskt ramverk förutsätter. Vid ett seminarium om riksbankens uppdrag i Visby i dag, fredag, markerade Per Bohlund att hans parti inte är intresserat.
Per Bohlund anser rentav att riksbanken, som fått mycket kritik för att ha missat inflationsmålet på två procent, har skött sitt uppdrag väl under och efter finanskrisen.
– Däremot är jag besviken över att regeringen inte har reagerat på hushållens höga skuldsättning. Det borde den ha gjort tidigare, innan de svenska hushållens upplåning nådde en internationellt sett mycket hög nivå.
– Om man nu stramar åt lånevillkoren riskerar man att utlösa just det som skulle förebyggas, säger Per Bohlund, som syftar på en spriral av fallande bostadspriser och hushåll som tvärt minskar sin konsumtion för att kunna spara.
Vid seminariet, som arrangerades av Almega, sa vice riksbankschefen Cecilia Skingsley att riksbanken redan har uppgiften att främja sysselsättningen.
– Prisstabilitet är det vi ska sikta mot, men därutöver ska vi främja de allmänna ekonomisk-politiska målen, inklusive sysselsättningen. Det ingår alltså redan i uppdraget.
– Riksdagens konstitutionsutskott har för övrigt redan sagt att ett sysselsättningsmål för riksbanken inte är förenligt med EU:s Maastrichtfördrag, som Sverige är bundet av, tillägger Cecilia Skingsley. Där finns en tydlig restriktion.
De som förespråkar ett sysselsättningsmål pekar ofta på den amerikanska riksbanken, Federal Reserve, som har ett dubbelt uppdrag: att främja stabila priser och att stödja sysselsättningen.
Men de som vill ha ett sysselsättningsmål har inte gjort klart vad de egentligen menar, anser Cecilia Skingsley.
­ I den speciella situationen med en styrränta på noll procent har Federal Reserve lagt till tröskelvärden för sysselsättningen: När den når en viss nivå reagerar banken. Det är ett sätt att skapa förutsägbarhet, men är inte det samma som ett uppdrag eller mål att arbeta mot.
Riksbanken har länge missat tvåprocentsmålet för inflationen. Förre vice riksbankschefen Lars E O Svensson har pekat på att parterna på arbetsmarknaden inte längre vågar utgå från inflationsmålet när de förhandlade om löner. Den tilliten fanns tidigare, men 2011 var den försvunnen.
– Osäkerheten om riksbanken klarar målet har ökat, och det försämrar förutsättningarna för avtalsrörelsen, säger Almegas chefsekonom Lena Hagman.
Lena Hagman anser dock inte att ett sysselsättningsmål löser någonting.

– Det går allt trögare för riksbanken att öka sysselsättningen. Räntan är ett bra vapen mot konjunkturproblem, men vi ser allt mer av strukturella problem på arbetsmarknaden. De kräver lösningar inom utbildnings- och skattepolitiken.
Den låga inflationen de senaste två åren har överraskat riksbanken och många andra. Lena Hagman pekar på en ny faktor som prognosmakarna måste ta hänsyn till:
– Tjänsteföretagen utsätts för allt hårdare internationell konkurrens. När kompetensen saknas i Sverige importerar industrin IT-tjänster, design och annat från utlandet. Vi ser en helt ny prispress på tjänster.
– Förr har man trott att tjänstesektorn är en skyddad hemmamarknad, där företagen kan vältra över ökade kostnader på priserna. Så är det inte längre.