I dag i Almedalen beskrev Socialdemokraterna hur de vill finansiera de satsningar på förskola och skola som Stefan Löfven presenterade i söndags.
Socialdemokraterna vill införa en ny bankskatt som motsvarar de fyra miljarder kronor som bankerna – lågt räknat – tjänat på alliansens sänkning av bolagsskatten förra året.
I ett samhälle som bryr sig om sina medmänniskor och inser utbildningens betydelse för tillväxt och välfärd är det en närmast självklar prioritering.
Mer svårbegripligt är borgerliga skribenters omedelbara motstånd mot Socialdemokraternas finansieringsförslag.
Huvudargumentet i det borgerliga motståndet är att kostnaderna för den nya skatten kommer att skyfflas över på bankkunderna.
Redan utsatta bolånetagare kommer alltså att få betala Socialdemokraternas nya skatt i stället för bankerna, är den borgerliga linjen, och S förslag sägs därmed vara oansvarigt.
Men vad hände egentligen när bolagsskatten sänktes förra året?
Var det någon skuldsatt husägare som då såg bolånen plötsligt sjunka? Eller några kontoinnehavare som lika plötsligt fick högre ränta på sina pengar?
Nej, naturligtvis inte.
De fyra miljarder kronor som alliansregeringen skänkte till bankerna i sänkt bolagsskatt lades i stället till de redan 28 miljarder kronor som storbankerna delade ut till sina ägare förra året.
Högre vinstuttag blev alltså följden, ingenting mer.
Argumentet att varje ny utgift för bankerna vältras över på kunderna i stället för att minska de gigantiska vinsterna har vi hört även när det gäller de nya EU-förslagen om att införa högre kapitaltäckningskrav hos bankerna.
Genom dessa krav ska bankerna tvingas ha högre eget kapital i förhållande till de summor de lånar ut.
Att hålla detta högre eget kapital ska göra att finansmarknaden blir mer stabil. Men det finns något i grunden djupt korrupt i den borgerliga argumentationen att alla pålagor på bankerna vältras över på kunderna. Argumentet förutsätter nämligen att marknadskrafter inte gäller på bankernas område.
Alla banker förutsätts i stället gå samman och försvara sina gigantiska vinster. Ingen bank tar tillfället i akt att hålla sina bolåneräntor oförändrade och därigenom ta marknadsandelar av sina konkurrenter.
Det här brukar med ett annat ord kallas kartellbildning och är förbjudet i varje fungerande marknadsekonomi.
Att resonemanget förutsätter olagligheter och en dysfunktionell marknad bekymrar dock inte borgerliga skribenter. Att försvara bankernas övervinster är för dem viktigare än att försvara både marknadsekonomin och demokratin.
Det är skönt att Socialdemokraterna hellre tänker på våra barns skolgång än bankernas vinster.
