Sjukpenningdagarna var ungefär tio procent fler i maj än samma månad förra året. Men nu minskar den korta sjukfrånvaron, ett första tecken på att ökningen i den totala sjukfrånvaron kan mattas av.

Efter att ha minskat oavbrutet sedan 2003 vände sjukfrånvaron i Sverige uppåt hösten 2010. I början förklarades det främst av att långtidssjuka som hade utförsäkrats ansökte om sjukpenning på nytt. Men när även inflödet av nya sjukfall visade sig öka blev socialförsäkringsminister Ulf Kristersson orolig.

– Från och med 2011 har korttidsfrånvaron, alltså sjukfall upp till 14 dagar, ökat oavbrutet kvartal för kvartal. Det är ett allvarligt tecken. Med 1980-talets korttidsfrånvaro i bakhuvudet tror vi att det här riskerar att fara iväg, sa ministern till Arbetet förra sommaren.

Inflödet till sjukförsäkringen är fortsatt högt, visar de siffror för sjukpenningtalet som Försäkringskassan publicerar i dag, onsdag (sjukpenningtalet visar antalet dagar med sjukpenning per inskriven försäkrad). I maj var talet 8,73 dagar, mot 7,97 dagar samma månad 2013 – en ökning med 9,6 procent.

Samtidigt pågår en svag ökning av antalet nybeviljade sjukersättningar (det som tidigare kallades förtidspension). Under flera år kompenserades ökning av sjukpenningdagarna av att färre fick förtidspension, men så är det inte längre.

Men i SCB:s statistik över de korta sjukfallen – fallen upp till 14 dagar, som ersätts av arbetsgivarna och som alltså oroade socialförsäkringsministern – syns nu en förändring.

– Det senaste kvartalet har de korta sjukfallen minskat, säger Jan Larsson, utvärderingschef vid Försäkringskassan. Vi vill inte dra några stora växlar på det. Men det är en positiv indikation.

I en rapport i maj i år visade Försäkringskassan på ett starkt samband mellan fler sjuklönefall och ökat inflöde till sjukförsäkringen. Omvänt bör då färre korta sjukfall resultera i färre långa fall.

Kanske mest anmärkningsvärt i sjukfrånvarons utveckling sedan 2010 är att skillnaden mellan män och kvinnor har vuxit. 2010 var kvinnornas sjukfrånvaro 54 procent högre än männens, i maj 2014 var kvinnornas sjukpenningtal 81 procent högre än männens.

Två fenomen är viktiga för att förstå könsskillnaden, säger Jan Larsson.

– Det ena är att den psykiska ohälsan, som blir allt mer betydelsefull för den totala sjukfrånvaron. Vi har inte svaret på varför den främst drabbar kvinnor, men det är ett faktum.

– Det andra är att kvinnor finns på en del av arbetsmarknaden, män på en annan. Den uppdelningen måste spela roll för skillnaden i sjukfrånvaro.