Veckans CD: Alice Boman

Debutalbumet är en sammanslagning av två EP-skivor: årets EP II och fjolårets Skisser med demoinspelningar hemma från lägenheten. Sång och musik som poesi. Nej, inte i orden. Jo, också i orden. T ex ett par enkla men svåra, mörka men allmänna rader som: ”You know I need the darkness / just as much as I need the light.” Visst kunde man säga att det är väl nånslags sångpoesi, sånger i det stilla och lågmälda, lo fi och lite soulaktigt ibland.  Men det börjar tidigare än så och gräver djupare. Något utommusikaliskt. Som att det går en känsla genom rummet när Alice Boman sjunger till piano eller orgel, en känsla och en stämning som blandas med rummets ljud och atmosfär, fyller varje kvadratcentimeter tills allt blir ett: sången, musiken, rummet, livet, världen. Så intensiv och nödvändig är samhörigheten att biljuden från hemmainspelningen måste återskapas när det blev dags för en riktig inspelning. Chockerande är ett ord, gripande ett annat. Sammanför orden…

Bengt Eriksson