Jag är 13 år och står i utkanten av Gottsunda, Uppsala.
H pratar upprört om negrer, judar och dödsstraff. Han har tryckt ned ett flygblad från NRP i handen på mig. Sen cyklar vi in i Hågadalen med en bågfil och gör amatörmässiga försök att ta oss in i militära vapenförråd. Varför inte?
Jag har ful frisyr, i skolan är korridorerna iskalla och på kvällarna ligger gatorna öde. Det surrar från höghusområdenas ventilationsfläktar. Dessa förbannade ventilationsfläktar.
Men någon rasist blev det aldrig av mig. Det fanns för många bra människor runt mig som motade bort den där ensamheten som kunde blivit ett gift.
Så är det inte för alla, tänker jag. En vän berättar om en kvinna han känner i Ryssland. Nationalist. Hon sitter i en mörk etta i Moskvas utkanter. Hon drömmer om en storhetstid som ska återupprättas och oroas över att så många kaukasier finns i huvudstaden. Under OS i Sotji jublade hon åt ryska sportframgångar. Hon satt ensam i tv-soffan men kände sig som en del av något stort.
Så ett minne. Han på baren i Aten. Mannen som kunde allt om Greklands historia och vilka oförrätter nationen utsatts för. Han som hittade sin mening i en nationell rörelse.
Några dagar före den svenska nationaldagen gick jag igenom valresultaten från Europaparlamentsvalet. Storbritannien, Frankrike, Danmark, Grekland och Österrike. Det är några länder där nationalismen växt. Det finns inga enkla förklaringar till varför den ökar i ett land men inte i ett annat. Kris, arbetslöshet, social otrygghet är alla faktorer – men sambanden är komplicerade.
Här kom Sverigedemokraterna in i Europaparlamentet. De studier som gjorts av vilka som röstar på Sverigedemokraterna visar att många är arbetare, unga män mellan 18 och 29 år.
Sociologen Lars Tornstam vet det mesta om ensamheten i Sverige.
Han säger att toppen på ensamhetsberget ligger vid 30-årsåldern, sen sjunker det. Hans hypotes är att människor i 30-årsåldern befinner sig i korsdraget av alla förväntningar. Familj, karriär, hus och ett intressant liv. När man blir äldre släpper pressen.
Ensamhet kan vara en giftig jordmån som kan få vilka 13-åringar som helst att vingla åt fel håll. Den som hittar ett botemedel mot ensamhet trollar säkert inte bort all rasism, men har i alla fall kommit en bra bit på vägen.
