Klubbordföranden: Läsa av motståndaren är a och o

En lyckad förhandling, ett bra avtal. Hjälp till någon som haft svåra problem.
– Sådant gör mig väldigt glad, säger Henrik Armus, klubbordförande på Menigo.

– Jag tycker om att hjälpa folk och att den ena dagen inte är den andra lik. Allt kan hända. Det är medlemmar som inte fått friskvårdsbidrag, som fått fel semesterlöner eller som känner sig illa behandlade av chefer.

Jobbigaste är att försöka hjälpa medlemmar som själva har begått fel, vilket nyligen hände.

– En anställd hotade en medarbetare, slog sönder en sopkvast och hade vi inte gått emellan hade han nog slagits.

Henrik Armus blev kallad till mbl-förhandling (enligt medbestämmandelagen) om först avstängning, sedan uppsägning.

– Det fanns många vittnen. Loppet var kört. Men vår sak var att få till det så bra som möjligt för den här personen. Han fick ett litet avgångsvederlag och verkade nöjd.

Menigo har nästan 100 anställda i Partille och det är naivt att tro att alla är skötsamma, säger han. Men besvikelsen kommer ändå.

Henrik Armus är i stort sett heltidsfacklig. Han försöker få några timmar på ”frukten” – lagerarbete med varumottagning, packning och leveranser – men då får det bli kvällar och helger. Dagtid hinner han inte långt utan att överösas av frågor från medlemmar.

Inför en viktig förhandling laddar han upp kvällen före. Tar ett bad och går igenom vad han tror ska komma upp. Vad kommer motparten att säga, vad svarar han?

Rör förhandlingen koncernfackliga frågor förs den på engelska, och då övar han på det. Lockar fram skolengelskan och försöker med Google translate.

Under förhandlingar är det viktigt att hålla sig lugn. Aldrig bli arg, även om du är det inombords, poängterar han.

– Kan du bara behålla lugnet så blottar sig de andra till slut.

Det handlar visserligen om att påpeka fel och brister och kräva skadestånd ibland, men det viktigaste är att ha en dialog.

– Blir det bara motsättningar vinner du inget i längden. Har du en arbetsgivare som är fullständigt emot facket kan du inte göra något ändå.

Läsa av motståndarna är a och o, säger han. Var är de osäkra, var kan man pressa?

En chef darrar väldigt mycket på rösten:

– Då vet jag att han har fel.

Han är öppen till naturen, men har insett att han inte behöver spela ut alla kort på en gång.

– Men jag är inte mycket för att sikta högt för att få lite. Jag säger inte 2:50 om jag egentligen vill ha 2 kronor.