Fredsavtalet överraskar
Elektrikerförbundet har vid otaliga tillfällen kritiserats av arbetsgivarna för sina strejker, både egna och omfattande sympatiåtgärder. De hårdaste angreppen har pekat ut förbundet som ensamt ansvarigt för att äventyra den grundlagsfästa konflikträtten.
Att därför Elektrikerförbundet och Industriarbetsgivarna förhandlat fram en gemensam fredsuppgörelse har överraskat hela Arbetsmarknadssverige.
Den traditionella retoriken à la Svenskt Näringsliv passar sällsynt illa vid det här tillfället. Fredsuppgörelser rimmar inte med påståenden om orosstiftare och konflikthärdar.
Avtalet mellan Industriarbetsgivarna och Elektrikerförbundet är främst ett uttryck för betydande framsynthet från båda parter. Det är en okonventionell lösning på angelägna problem för båda sidor.
Frågan är vilken effekt uppgörelsen har på andra delar av arbetsmarknaden, vid sidan av processindustrin. Är fler intresserade av att hitta nya lösningar där byten gynnar båda eller är det här en engångsföreteelse?
För den som studerat hur Elektrikerförbundet agerat historiskt är den här uppgörelsen något mindre överraskande. Förbundet tänker titt som tätt utanför boxen.
Ett sådant exempel handlar om omsorgen om den egna centralorganisationen, LO. Vid ett par tillfällen (striden om pressade byggtider) har Elektrikerna agerat så att centralorganisationen fått en central och avgörande roll på arbetsmarknaden.
En djupare analys av Elektrikernas insatser är därför långt mer sammansatt än vad arbetsgivarnas råskäll ger vid handen. Det finns tankar bakom agerandet.
Att prestationslönesystemet är en central och viktig del i förbundets lönepolitiska överväganden är självklart och har så varit under överskådlig tid.
Och eftersom industrin är installationsföretagens största kund är därför steget inte så långt som det kan förefalla när Elektrikerförbundet försöker hitta en fredslösning – och samtidigt vinna stöd för prestationslönerna direkt med stora delar av industrin.
Om processindustrin bejakar att de installationselektriker som reparerar och sköter underhållet inom industrin jobbar på ackord försvinner eller minskar hotet mot elektrikernas löneformer.
Just att säkra löneformen och fortsatt jobb i oförminskad omfattning inom industrin har varit en viktig beståndsdel i arbetet som nu lett till ett fredsavtal.
Risken fanns i en förlängning att industrin skulle protestera alltmer högljutt mot ackordslönerna. Det skulle öka trycket på installationsföretagen inom EIO att försöka få bort dem och i stället betala månadslöner eller timlöner.
Nu får EIO utkämpa den eventuella kampen utan stöd av processindustrin.
• Läs även: Fredsavtal på elområdet – ackordslönerna blir kvar
