Det är dagen efter den värsta gruvolyckan i Turkiets historia. Jag sitter framför datorn och följer premiärminister Recep Tayyip Erdogans direktsända besök i lilla gruvorten Soma som förlorat 301 invånare.
I sitt tal till överlevande arbetare och anhöriga till de avlidna säger Erdogan att det är fullkomligt normalt med olyckor i gruvor och räknar upp en rad stora gruvolyckor i utvecklade länder som Storbritannien, USA och Frankrike sedan början av 1800-talet. Vad han vill säga är: ”Det händer inte bara oss.”
Som svar på fackförbundens gemensamma uttalande där det konstateras att katastrofen i Soma inte är en olycka utan ett massmord, säger premiärministern att det visst var en arbetsolycka.
– Arbetsolyckor är en del av arbetet i gruvor, de ingår i sakens natur.
Orden får folkmassan i gungning. Tusentals människor börjar skrika ”avgå, avgå!”. Och Erdogan får inte tillbaka ordet.
Han gestikulerar och skriker tillbaka samtidigt som hans lilla armé av livvakter försöker avlägsna honom fån platsen. Efter mycket tumult lyckas de söka skydd i ett snabbköp i närheten, där en medborgare får en örfil av premiärministern och sedan ordentligt med stryk av hans livvakter.
På väg från snabbköpet börjar en av hans rådgivare sparka på en demonstrant som ligger på marken mellan två poliser som håller på att sätta handfängsel på honom.
Det är ett ögonblick där två barbarier blir ett och där premiärministern spårar ur, skulle man kunna sammanfatta kommentarerna från den fackliga oppositionen dagen efter urspårningen.
Det ena barbarbariet heter nyliberalismen, det andra islamismen. Erdogan är som besatt av båda. Han ska ha världens snabbast växande ekonomi och klyva Istanbul mitt itu med väldens längsta konstgjorda kanal. I samma stad ska han bygga världens största flygplats och världens längsta hängbro mellan Europa och Asien.
Hur människorna och naturen mår kommer alltid i andra hand och får inte sätta stoppa för hans imperiedrömmar.
Affärscentret han ville bygga upp i Geziparken, det sista grönområdet i Istanbuls hjärta, är bara ett av exemplen på Erdogans besatthet som i somras ledde till ett uppror i hela landet.
De landsomfattande manifestationerna efter gruvolyckan har nu nått Istanbuls fattiga förorter och det anrika Istanbuluniversitetet som varit ockuperat i en vecka.
Att Erdogan tar i med hårdhandskarna mot olycksgruvans ledning och ställer åtta chefer inför rätta måste bero på att han vill undvika en repris av förra sommarens uppror.
