Den som har, får ännu mer
Eliten drar ifrån. Individer på inkomsttoppen har under de senaste 30 åren kommit att knapra i sig en allt större del av inkomstkakan.
Mest markant har utvecklingen varit i USA, där den rikaste tiondelen numera tillskansar sig nära hälften av alla inkomster. Men även i Sverige och andra europeiska länder syns samma tendens, om än i mindre omfattning.
Det nyväckta intresset för inkomsterna i de översta samhällsskikten kan i mångt och mycket tillskrivas den franska ekonomen Thomas Piketty. En person som under våren fått stjärnstatus i samband med den engelska utgåvan av hans tegelsten Kapitalet i det tjugoförsta århundradet. Ett verk som är resultatet av att han och medforskare har grottat ner sig i århundraden av taxeringsuppgifter för att finna riktigt långsiktiga trender i inkomstfördelningen.
Det han lyckas med är att vända upp och ner på en av de vedertagna sanningarna inom nationalekonomin.
Länge har den förhärskande synen varit att inkomstskillnaderna kommer att minska i takt med att ekonomin utvecklas, enligt devisen ”tillväxt är en stigande flod som lyfter alla båtar”. Piketty hävdar att denna sanning i stor utsträckning var ett barn av sin tid.
Under 1900-talets första hälft minskade inkomstskillnaderna runtom i västvärlden. Men det var inte någon ekonomisk naturlag som låg bakom det, utan ett historiskt undantag då två världskrig slog hårt mot privata förmögenheter, samt en ovanligt hög tillväxt under efterkrigsåren. Under större delen av historien har utvecklingen varit den motsatta, klyftorna har blivit allt större.
Upphovet till det finner Piketty i en stark inneboende kraft i marknadsekonomin som drar isär inkomsterna. Nämligen att avkastningen på kapitaltillgångar – alltså aktieutdelningar, räntor, hyror och andra sätt att tjäna pengar på pengar – brukar vara högre än tillväxten i ekonomin.
Den senare lägger ribban för de totala inkomsterna i ekonomin. Och eftersom kapitalinnehaven är avsevärt mer ojämnt fördelade än arbetsinkomsterna leder kapitalets stigande andel av kakan till växande inkomstskillnader och allt mer koncentrerade förmögenheter. Något som förstärks av att avkastningen tenderar att vara högre ju större förmögenheten är. I slutändan skisserar Piketty på en återgång till 1800-talets Europa med ett samhälle präglat av ärvda förmögenheter och avgrundsdjupa klasskillnader.
Även om hans föreslagna motmedel – en gränsöverskridande, global förmögenhetsskatt – inte är inom räckhåll sätter boken ett välbehövligt finger på behovet av en aktiv fördelningspolitik.
Tv-tips: Piketty och inkomstfördelningen var temat för förra veckans Vetenskapens värld, finns på SVT Play.
