Svårt vara öppet homosexuell i Italien
En kompis berättade häromdagen att hennes förskolebarn kommit hem och glatt sagt att han ville gifta sig med sin bäste kompis, också han pojke, när han blev stor. Mamman förklarade att han i så fall måste åka till pappans hemland Spanien, för här i Italien går det inte.
Pojken gick glatt till skolan dagen efter och berättade denna spännande nyhet. På kvällen fick min kompis ett argt telefonsamtal från en annan mamma, som inte alls uppskattat att sonen projekterade att gifta sig med bästisen i Spanien när de blivit stora.
– Sådana konstiga och onaturliga idéer bör du hålla för dig själv och inte lära ut till dina stackars barn, förklarade den andra mamman argt.
I min sons högstadieskola är många föräldrar oroliga eftersom det pågår ett projekt om att vara annorlunda, och där tar de upp även homofobi. Det skulle komma ett homosexuellt par till skolan och prata med ungdomarna, men efter protester från föräldrarna blev mötet inställt.
– I en så känslig ålder är det viktigt att de inte får träffa människor som kan få in dem på fel vägar, sa en mamma upprört till mig, som om homosexualitet vore smittsamt.
Jag känner flera bögar och flator som bor ihop, men ingen av dem pratar öppet om sitt förhållande. Officiellt är de bara kompisar. Det är annorlunda i storstäderna, men i övriga Italien är det svårt att vara ärlig.
I en undersökning, som en hbt-organisation gjort bland sina medlemmar, visade det sig att bara en tredjedel vågar komma ut på jobbet. Av dem som gör det får en femtedel problem på jobbet sedan. En av tjugo får sparken.
I verkligheten är siffrorna annorlunda, eftersom de flesta inte är med i någon organisation. Många pratar aldrig öppet om det ens med sin familj och nästan ingen vågar basunera ut det på jobbet.
Det finns inte någon möjlighet att ingå ett civilt avtal, som en garanti för partnern om man blir sjuk eller dör. Om en av de två blir sjuka har partnern inte ens rätt att komma in på intensivvårdsavdelningen, det får bara nära släktingar göra. Den kvarlevande har ingen möjlighet att bestämma över arv eller begravning, och det är inte ovanligt att hen blir utslängd från den gemensamma bostaden när släktingarna ärver.
Det är klart att även Italien kommer att förändras på den här punkten så småningom. Men fördomarna, som föds i katolska kyrkans fördömande av homosexualitet, sitter hårt inne. Kanske kan den nye påvens uttalande om att ingen har rätt att döma hbt-personer för deras läggning hjälpa till att ta ett steg framåt.
