Omfördelningen, var blev den av?
Från allt mer prominenta håll hörs varnande ord om riskerna med västvärldens växande inkomstklyftor. Både Internationella valutafonden och industriländernas samarbetsorganisation OECD har uppmanat regeringarna att motverka utvecklingen. Men i Sverige har vi på senare år gått åt motsatt håll.
Ofta utpekas skatteförändringar som en nyckelfaktor i sammanhanget. Och faktum är att det svenska skattesystemet gör allt mindre för att utjämna inkomstskillnader.
I slutet på 90-talet bidrog de blågula skatterna mer till att minska skillnaderna mellan hushållens disponibla inkomster – det som blir kvar i plånboken när skatten är betald – än i de flesta andra EU-länder. Tio år senare positionerade vi oss på den andra halvan, tillsammans med Spanien och Grekland. Det svenska skattesystemets omfördelande effekt har halverats, och nedgången är den största av alla undersökta länder.
Utvecklingen skildras i en rapport från två ledande europeiska skatteforskare. Studien visar också att Sverige har det minsta inslaget av progressivitet – alltså att höga inkomster beskattas med en högre procentsats än låga inkomster.
Orsakerna till den svenska utvecklingen granskas inte närmare i rapporten, men flera betydande skatteförändringar ligger nära till hands:
Att förmögenhetsskatten slopades har tveklöst inneburit att omfördelningen via skatterna minskar. Samtidigt har inkomster av kapital kommit att bli allt viktigare för de övre inkomstskikten, och pengar intjänade den vägen beskattas avsevärt lägre än vanliga arbetsinkomster.
Att den statliga fastighetsskatten har ersatts med en kommunal fastighetsavgift med lågt tak har sannolikt också spelat in, eftersom omläggningen i praktiken innebär att anspråkslösa boningar i avfolkningsbygder beskattas hårdare än storstädernas lyxvillor.
Jobbskatteavdraget har också på marginalen bidragit till ökade inkomstskillnader.
I sammanhanget ska vi också komma ihåg att minskningen av skattesystemets omfördelande effekter underskattas när det bara är hushållens disponibla inkomster som nagelfars. Den mest effektiva omfördelningen mellan olika inkomstgrupper sker via ett generöst, generellt välfärdssystem – som erbjuder alla, oavsett plånboksstorlek, välfärdstjänster och fullgoda inkomstförsäkringar när olyckan är framme.
Ett sådan system förutsätter ett högt skatteuttag. Men det har skurits ner i takt med att skatterna har sänkts.
