Björklundeffekten – Svartmålningen som blev sann. Författare: Sten Svensson och Mats Wingborg. Förlag: Katalys. Bilden av boken är något manipulerad för att tydliggöra Jesper Weithz omslagsidé.

Att läsa Sten Svenssons och Mats Wingborgs analys av Jan Björklunds skolpolitik är lika underhållande som ett avsnitt av The Office. Bägge har djup kunskap om pedagogiska frågor och skolpolitik – bland annat medverkade de i fjolårets mer övergripande antologi Slaget om den likvärdiga skolan, också den utgiven hos tankesmedjan Katalys – och kan därför skilja vad som påstås från vad som faktiskt gjorts, jämföra med vedertagen skolforskning samt beskriva konsekvenserna.

Resultatet av undersökningen är att Björklund aldrig vet vad han pratar om och systematiskt fabulerar för att framställa sina egna insatser mot ”flumskolan” i så god dager som möjligt. Men det är inte det allvarligaste. Det är enligt författarna den skada han åstadkommit genom sina misslyckade, illa underbyggda och hattiga reformer – och framför allt genom att lämna fältet fritt för “den giftiga blandning av decentralisering, extrem privatisering och nyliberala styrningsmetoder som har förändrat den svenska skolan i grunden”.

Svenssons och Wingborgs grundanalys av varför skolresultaten försämrats så avsevärt är nämligen att styrningen har löpt amok under tryck från marknadstänkande och redovisningsvansinne, så att skolan åter blivit orättvis.

Deras beskrivning av de klassmässiga konsekvenserna av den förda skolpolitiken hör till bokens mest tänkvärda bitar.

Björklundeffekten är en liten, bitsk pocket, och kanhända dess insikter når ända fram till debatten inför riksdagsvalet.