Hallå! Hallåå! Aisa gallabeya?!
Jag tror inte mina ögon när jag öppnar hyttfönstret på den tre våningar höga lyxkryssaren och kastar en blick nedåt. En försäljare mitt på Nilen? Är man inte fredad någonstans?
Atmosfären i Luxor som vi just lämnat var desperat, inte minst bland souvenirkrängare och hålögda hästdroskekuskar. Sa man nej låg glåporden nära till hands.
”Vi kan inte göra något”, anförtror mig en turoperatör skamset när jag klagar.
Detta blir uppenbart när fler ekor krokar i vårt skrov och rösterna blir till en kör. Uppe på däck börjar turisterna skruva på sig. Då börjar lokalborna kasta upp sina varor, hopknycklade och inplastade. Klädbollarna haglar över däckets solstolar.
Den aggressiva försäljningstaktiken har övergått till rena trakasserierna. Och bakom ligger den anorektiska ekonomin – i Luxor baserad på turismen, som avstannat efter revolutionen 2011.
”Före den arabiska våren var Egypten superhett och alla arrangörer utökade sina volymer dit”, enligt Vingresors kommunikatör.
Sedan dess har de svenska charterbolagens turer till Luxor helt avbrutits och de totala Egyptenresorna är nere på en fjärdedel. För att komma ombord på vår båt tvingas vi snirkla oss igenom åtta andra lyxkryssare som ligger dött förankrade i hamnen, med släckta ljus och Titanic-atmosfär.
De svikande resenärerna blottlägger ett djupare problem: bristen på ekonomisk utveckling, en av grundpelarna för framväxten av demokrati.
Ett är säkert: Egyptens industrialisering har knappast gagnats av den militära ekonomins expansion. Storleken är en statshemlighet – analytiker gissar på allt mellan 5 och 60 procent – men klart är att krigsmakten är en tung spelare som tillverkar allt ifrån pasta och mineralvatten till cement och konstgödsel, hjälpt av värnpliktig slavkraft.
Att låta militären svälla var under diktaturåren ett sätt att hålla sig fast vid makten.
”Efter att Mubarak kom till makten 1981 infiltrerades militären av islamister som i många fall inte gillade honom. Så för att köpa lojalitet såg presidenten till att den militära ekonomin fick växa väldigt fort”, säger Robert Springborg, expert på den egyptiska militären.
Parallellt började även underrättelsetjänsten och säkerhetsstyrkorna att frodas. ”De tjänade som presidentens verktyg för att kontrollera militären”, konstaterar Springborg.
Att göra sig av med denna stat i staten är precis vad revolutionen misslyckats med.
De två övriga förutsättningarna för framväxten av demokrati är, enligt Robert Springborg, ett utvecklat civilsamhälle samt omvärldens stöd. Tills dessa är på plats får vi sannolikt se fler arméchefer byta kamouflagedräkten mot presidentkostym.
