När jag ser människor som har det väldigt, väldigt svårt – det är min drivkraft, säger Hans Swärd, professor i socialt arbete. Och det går att förändra, men det krävs uthållighet.hanssward

Jobbet är fritt, han får träffa unga engagerade människor och syssla med intressanta frågor. Hans Swärd gillar sitt arbete på Lunds Universitet.

Varför han hamnat där han hamnat? Hans Swärd skrattar och säger att det är en svår fråga att svara på.

– Men det är möjligt att min uppväxt med en ensamstående fabriksarbetare i Gränna har påverkat.

De hade det visserligen hyfsat, han och hans mamma. Men han såg tydligt klasskillnaderna där han växte upp. Hur barnen i skolan hade olika förutsättningar, hur arbetarbarn genom ”dolda läroplaner” skolades in i arbetaryrken, hur barn med akademikerföräldrar fick skjuts åt andra håll.

Tidigt fick han ett intresse för samhället och för hur människors uppväxtbetingelser påverkar livsvillkor.

Själv hade han dock lätt för sig, och lärare uppmuntrade honom att läsa vidare, som den första i sin släkt. Och som 40-talist möttes han av ett 1960-tal där universitetsvärlden öppnades för större grupper, bland annat genom studiemedelsreformen.

Han utbildade sig till socialarbetare och började arbeta på socialförvaltningen med utsatta grupper. Det ledde till att han ville lära sig mer, och han började forska och skriva om fattigdom. För 15 år sedan blev han professor. Ett jobb som handlar om att analysera, skriva och till viss del undervisa.

Utbildningspolitiken och framväxten av den generella välfärdspolitiken under 1960- och 1970-talen ledde till en positiv utveckling, säger han.

– De har skett stora förbättringar. Men nu ser jag att människor får det sämre och att klyftorna ökar och det är det som motiverar mig att jobba kvar med de här frågorna.

– Jag ser människor som har det väldigt besvärligt. Många ställs utanför bostadsmarknaden, och det blir en stark drivkraft för mig för att fortsätta forska och skriva om fattigdom, hemlöshet och sociala problem.

Intresset för fattigdomsfrågor går upp och ner, men är nu stort, anser han. Och det går att förändra genom att forska och sprida resultaten, säger han. I det långa perspektivet.

– Det är viktigt att peka på brister i samhället. De grupper jag forskar om har inga starka talespersoner. Inga partier vinner val på att hjälpa dessa grupper. Därför är det viktigt att lyfta in dem i samhällsdebatten.

Klicka för större bild

Fakta

Om Hans Swärd

70 år, professor i socialt arbete vid Lunds universitet.

Antal år i yrket: 15.

Om jag inte blivit professor: Hade jag nog stannat som socialarbetare.

Fackförbund: Dubbel­an­sluten, Sveriges universi­tetslärares för­bund och Akademikerförbundet SSR.

Yrkeshemlighet: Haha. I vårt jobb handlar det om att vara öppna med vad vi gör. Vi måste redogöra för de metoder vi använt.

Bäst med jobbet: Att få ägna sig åt frågor jag är intresserad av.

Sämst: Kravet på att ständigt söka pengar för verksamheten.

Stolt över: Att jag försökt föra ut forskningen mer populärvetenskapligt, inte bara skrivit för akademin.
Om professorer

Antal: 5 900, 23 procent är kvinnor. Antalet har ökat sedan det blev möjligt att befordra lektorer till professorer.

Lön: Drygt 50 000 kronor.

Utbildning: Grundexamen på universitetet. Forskarutbildning och doktorsexamen. Forskning, undervisning och akademiska publiceringar under en längre tid. Många får först titeln docent eller jobbar i många år som universitetslektor.

Framtidsprognos: Fler doktorer än vad som efterfrågas utexamineras. Variationen är stor mellan ämnes­områden. Utbildningspolitiken är en källa till osäkerhet.

Källor: Saco, Framtidsutsikter, Arbets­marknaden för akademiker 2017, Personal vid universitet och högskolor och Högskoleverket/SCB, 2013