Hårda knutar att lösa i byggkonflikten
Hoppet om arbetsfred och en lösning på den hotande byggkonflikten står nu till en mycket erfaren medlartrio. Under helgen väntas den presentera ett förslag. Om det räcker återstår att se.
På tisdag morgon, den 1 april, inleder annars Byggnads det första steget i sin varslade strejk på ett 40-tal byggarbetsplatser.
Med byggbranschen på randen till en konflikt dyker en parallell historia upp – som utspelades för tio år sedan. Det gäller både uppspel, parternas olika positioner och kanske också vägen ut ur den hotande konflikten.
Då var det Elektrikerna som varslade om strejk för att få till stånd ett avtal på arbetsmiljöområdet. Kravet på ett utvidgat kollektivavtal kom att kallas kampen mot pressade byggtider.
Arbetsgivarna höll emot och hävdade att lagstiftningen var tillräcklig. Någon annan reglering – kollektivavtal – var därför inte nödvändig.
Både då och nu gäller det avtalskrav som handlar om utvidgat ansvar för arbetsgivaren. I det första fallet rörde det sig om skärpta arbetsmiljökrav för att skapa säkra villkor i byggandet.
I det nu aktuella fallet handlar det om att kunna utkräva ansvar hos huvudentreprenören om underentreprenörer inte följer och lever upp till avtalade löner och villkor.
Förra gången, för tio år sedan, bröt Elektrikernas varslade strejk ut och hann dessutom trappas upp innan frågan hamnade i knät på Svenskt Näringsliv och LO.
Som av en händelse är två av de tre män som denna helg ska försöka medla fram en lösning mellan Byggnads och Byggindustrierna desamma som fick handskas med pressade byggtider 2004.
Erland Olauson var då avtalssekreterare på LO och Jan-Peter Duker var vice vd och ansvarig för arbetsgivarfrågorna på Svenskt Näringsliv. Den gången hittade de båda rätt och strejken kunde blåsas av. Återstår att se om de förmår skapa en lösning nu också.
Det finns en viktig skillnad mellan då och nu – de båda är inte längre aktiva i respektive huvudorganisation. De har lämnat sina uppdrag, men i stället fått nya – de är i dag opartiska ordförande inom industriavtalet, det vill säga medlare.
Vilken betydelse det har när de ska försöka sy ihop en rimlig kompromiss är oklart. Men deras erfarenhet och omvittnat goda förmåga att konstruera lösningar är med största sannolikhet en stor tillgång. Att duon dessutom kompletteras av Jan Sjölin, tidigare avtalssekreterare inom Kommunal, förstärker bilden av en medlartrio med betydande potential.
Kanske måste centralorganisationerna också den här gången spelas in i dramat för att lösa upp knutarna. Att försöka lirka Byggnads och Sveriges Byggindustrier till en lösning ser i ett första skede mycket svårt ut. Positionerna är låsta.
Därför krävs det sannolikt andra aktörer för att nå en lösning.
