Vi tänkte vi skulle hjälpa till lite.

Om det händelsevis är så att (bort)förklaringen till att kvinnorna är få i de fackliga toppleden är att det är svårt att hitta dem – kvinnorna.

Hen brukar ofta skylla på det, eller på att kvinnorna inte vill själva, inte vågar liksom.

Vi – Arbetets reportrar Johanna Wreder och Mårten Martos Nilsson – har hittat 100 fackliga kvinnor som både vill och kan. Bra va?

LO:s förbund gör ingen hemlighet av att kvinnorepresentationen är dålig. Det är ju till och med så att män tar större plats i de kvinnodominerade förbunden än kvinnor i de mansdominerade. Slutsatsen: Även kvinnor väljer män?

Arbetet har skrivit om det förr (och kommer att återkomma till ämnet med dårars envishet). Utvecklingen står i princip stilla.

LO:s jämställdhetsrapport identifierar fyra utvecklingsområden för ökad jämställdhet. Bland annat att själva jämställdhetsarbetet också måste jämställas – med annat fackligt arbete – och inte behandlas som ”en sidovagn”.

Jämställdhetspolicy och ökad kunskap om genus bland fackliga företrädare är andra områden, liksom att analysera avtalsrörelserna utifrån kön.

Planerna är spännande. Och säkert har mycket hänt, trots allt. Jag skulle tro att fackens ombudskvinnor som varit med ett tag tycker att ton och förhållningssätt har förändrats. Det ”hö-hö-höas” inte längre i de manliga korridorerna.

Det är supervalår i år. Det har föranlett oss att bjuda in lite olika människor att ställa sina egna viktiga krav i valrörelsen.

Först ut är Willy Silberstein, ordförande i Kommittén mot antisemitism. Han vill att frågan om antisemitism ges större vikt. Kommittén har förgäves bjudit in både statsministern och oppositionsledaren till kippavandringarna i Malmö som hålls för att stötta stadens judiska befolkning.

Våra ledande politiker borde kippavandra. Det är nödvändigt i dessa tider när våldsamma nazister återigen härjar på gatorna.