Ur ”Vårdvikarien”

Redan innan middagen börjar jag gå runt i rummen,
bädda upp inför natten och dra ned persienner.
Inte alla rum. Utvalda rum utan besökare.
Rum dit ingen hittar, inte ens de boende.
Rum där dygnsrytmen sedan länge nystats upp och dammet
ligger över släktfotografier och de hemvävda bonaderna
som en tunn orörd hinna.

Maten och disken undanstuvad.
Nu är det natten, och natten kommer klockan nio.
En, två, tre, fyra timmar.
Tolv boende och en och en halv personal.
En, två, tre, fyra timmar.
Sedan ska allt vara nedräknat och rent inför natten,
alla boende ligga i sina sängar.
Sopa, stuva undan, tänka på varandra, tänka på nattpersonalen.

Alla utgångar låses klockan nio.

Att inte svara är att tacka ja.
Att inte vilja är att vrida på frågan, vänta.
Ingen får nattas mot sin vilja.
Ingen får låsas in mot sin vilja.

Natten kommer snabbt,
hackar sig fram.

En snabb kvällsfika tätt intill middagen, sedan en efter en,
sedan nattkläder på och i säng.
Vända, vrida runt frågorna,
tänka på varandra, tänka på nattpersonalen.

Nattpersonalen är två personer.
De boende är fyrtioen uppdelade på två plan.
Inget onödigt spring i trappan.
Inget onödigt spring mellan rummen.
Tre medicin- och blöjbytarronder klockade på minuten,
fyra allrumsgolv samt korridorer att skura, tre tvättstugor,
oroliga själar som ringer om vatten, kuddar som ligger fel,
främmande män och spöken under sängen, en rymningsbenägen
dam – utan utredd demens och med självmordsönskningar –
som vandrar längs korridoren.

Sopa, stuva undan, tänka på varandra, tänka på dagpersonalen.
Inga nedkissade sängar på morgonkvisten, inga tvättravar
i tvättstugan eller halkriskgolv.

Att inte vilja är att vrida på frågan, vänta.
Att inte svara är att tacka ja.
Spara in på onödigt spring i trappan.

Carola Ankarborg

*

Arbetarskrivares stipendium 2014 tilldelas Carola Ankarborg, Gävle, för diktsviten ”Vårdvikarien”.

Stipendiekommitténs motivering: ”Vi belönar Carola Ankarborgs bidrag, diktsviten ”Vårdvikarien”, med Föreningen Arbetarskrivares stipendium 2014. Trots den frustrerade arbetssituationen för vikarier i äldrevården, som dikterna berättar om, är de skrivna med energi, värme och humor. Detaljernaär starka och välfunna. Varken personalen eller de vårdade gamla personerna blir figurer, utan träder fram ur sidorna som människor. Allting vilar på ett exakt och stilsäkert språk som gör att läsaren sugs in i en vardag och en arbetsmiljö som är på liv och död.”

Stipendiekommittén har bestått av Victor Estby, Maria Hamberg och Pelle Olsson.