Bra och dåligt på samma gång
Anlade på försök
mustasch och polisong, men mustaschen snart avrakad
då många sade omodernt om den. Håret
uppåtkammat med fett vilket är modernt
Thomas Tidholm är en av landets finurligaste poeter. Nu har han använt sin humor och sin språkkänsla för att skildra ett levnadsöde som annars inte skulle ha uppmärksammats.
Huvudpersonen Hilding Kvist är nämligen ganska sorglig och misslyckad. Sina starkaste känslor av kärlek, hat och förgrämdhet bär han inom sig, och utan denna bok skulle vi aldrig ha fått reda på dem.
Hilding Kvists minnen är alltså en stort upplagd roman som skildrar ett helt liv, och därmed en hel bygd nånstans i Hälsingland i mitten av förra seklet.
Men den består av dikter och prosafragment.
Låt er inte luras av detta!
Alla som gillar Allan Edwall – hans böcker, visor och många av hans roller – bör till exempel kasta sig över den här boken.
För Hilding är en loser, men han är full av liv. Liksom det styltiga, motsträviga språket i hans anteckningar; oavsett om de behandlar vardagligheter eller blir filosofiska så finns där samma rörelse av att både ge och ta tillbaka, som gör det begripligt att hustrun Anita inte hade det så lätt innan hon stack.
Allt är i livet på två vis
vid detsamma tillfället bra
och dåligt på samma gång
Även detta ett ord av urmakaren Rune Svärd
vilket tål att sägas
såvida man inte lika gärna håller tyst
Observera att Hilding inte är ensam utan citerar en annan filosoferare. Hans djupaste relation är till ett varierande gubbgäng som dricker sprit och resonerar. Särskilt underbar är dikten om det djupa samtal som uppstår under ett kalas ”alltmer allvarsamt då livet i grunden är en svår sak”, alltmedan värden sitter på klosetten.
Och till slut kommer jag på vad det är jag känner igen. Det är Lars Ahlins sätt att lägga de allra djupaste frågorna i munnen på alldeles vanliga skröppliga människor.