Krönikor

Minimilöner halkar efter

Den ekonomiska krisen har de senaste åren skickat chockvågor genom flera EU-länder. I synnerhet löntagarna i medelhavsländerna har drabbats hårt av den ekonomiska tsunamin.

Sedan 2008 har miljoner förlorat sina jobb. I dag är 25 miljoner arbetslösa inom EU, merparten i Sydeuropa. Samtidigt har de lagstadgade minimilönerna sänkts för dem som lyckats behålla jobben. Sjukförsäkringar har försämrats och pensionsåldern höjts.

Vid sidan av dem som förlorat sina arbeten har de allra lägst avlönade, de som arbetar för minimilön, betalat det allra högsta priset för den pågående krisen. Deras redan låga inkomster har sänkts i flera länder, och i andra länder har minimilönerna stått stilla. I reala termer har därför de lägsta lönerna sjunkit stadigt år efter år.

Den dramatiska utvecklingen framgår av en färsk sammanställning över minimilönernas utveckling inom EU, som presenteras av det tyska forskningsinstitutet WSI i Düsseldorf.

Att politiken har ett avgörande inflytande över de lägsta lönerna på respektive arbetsmarknad har inte minskat klyftorna mellan olika löntagare. Tvärtom. Gapet mellan minimilönerna och medianlönen har ökat med politikerna vid lönerodret.

Förutom länderna i södra Europa har också Nederländerna och Storbritannien minimilöner som stagnerat. Också deras reala utveckling har därför varit negativ under en följd av år, enligt doktor Thorsten Schulten, forskare vid WSI.

Kontrasten till den utvecklingen utgörs av Frankrike. Där finns en överenskommelse om hur minimilönerna ska räknas upp. Det har inneburit att de lägst avlönade inte betalat ett högre pris än andra löntagare under krisåren. Deras löner har utvecklats ungefär på samma sätt som övriga löntagares.

Av forskningsrapporten framgår också att en etablerad nivå för minimilönen är mycket svår att i ett senare skede förändra genom kraftiga höjningar av densamma. Eftersom minimilönerna i många fall ligger nära det som kallas fattigdomsgränsen – en lön under 50 procent av medianlönen – innebär den här svårigheten att de som arbetar på minimilönerna förblir på eller nära den gränsen.

Politikernas oförmåga att skapa ett fungerande system för minimilönerna och deras utveckling är huvudförklaringen till att det ser ut som det gör. I de flesta länder saknas en mekanism som garanterar följsamhet till den allmänna löneutvecklingen eller prisutvecklingen.

Att sätta sin lit till politiken när de lägsta lönerna på arbetsmarknaden ska försvaras eller höjas är därför ett vågspel. Det visar lönerapporten från WSI.