Kvinnlig pionjär står kvar i frontlinjen

POLITIKENS GROVARBETARE del 5. Som Sveriges första kvinnliga fotbollsdomare möttes hon av misstroende. Sedan dess har hon stått på sig i kvinnofrågor. Och i en rad andra frågor under centerpartistisk flagg – som bevarandet av byskolor. Idésprutan och 74-åringen Ingrid Holmgren säger att viljan att förändra inte avtar med åldern.

Som fotbollsdomare möttes hon av motstånd och misstroende, men blev också hyllad: ”Dömde som en karl, fast bättre”, skrev Göteborgs-Posten 1968.

– Det var inte så att någon var elak, men telefonen ringde aldrig med erbjudanden om matcher, säger Ingrid, som då hette Andersson.

Ett pokalskåp i vardagsrummet (”bara en bråkdel av skörden”) i hemmet i västerbottniska Lillänget vittnar om att idrottsintresset gått i arv till de två nu vuxna döttrarna.

Hennes domarkarriär började i skolan, där hon arbetade. Andra lärare sa att de kunde ta hennes lektioner om hon dömde skolans fotbollsturneringar. Och sedan gick hon en domarkurs.

Egentligen hade det börjat ännu tidigare. Som barn växte hon upp vid en fotbollsplan i Göteborg.

– Jag tittade på fotboll i stället för att göra läxor, säger Ingrid Holmgren, som sedan dess också spelat basket i allsvenskan, varit den första kvinnliga ordföranden för ett folkdanslag i Göteborg, vunnit kommunmästerskapet i längdskidor och suttit i styrelsen för Västerbottens friidrottsförbund.

I början av 1990-talet erbjöd Riks­idrottsförbundet ett slags kvotering till årsmötet: De organisationer som skickade kvinnor fick dubbla antalet representanter. Borde inte friidrottsförbundet utnyttja detta? undrade hon.

– Men vi har ju inga kvinnor! sa ordföranden till henne, där hon stod, engagerad upp över öronen, redo att åka.

Nej, det fick bli som det alltid varit, ordföranden ena året, kassören därefter.

Det retar henne fortfarande att kvinnor ska ha svårare att ta sig fram än män, säger hon i köket i det röda 1980-talshuset, som maken Kjell ritat och hjälpt till att bygga.

– På landet sitter man i köket, säger hon och sätter sig vid bordet, medan Kjell står vid bänken och omsorgsfullt preparerar gigantiska semlor.

Rollatorn står inklämd i hörnet, Ingrid är på benen en vecka efter en höftoperation.

Nu tycker hon att det går ganska så bra att göra sig hörd, också som kvinna.

”Jag tycker vi gör som gammlärarinnan sa”, hörde hon nyligen på ett förmöte till kommunfullmäktige. Det handlade om henne och hennes förslag, alltså.

Inne på sitt 31:a år som ordförande för Centerkvinnorna i Lögdeå med omnejd – där sedan en tid också männen är välkomna – slår sig Ingrid Holmgren för bröstet: Vi toppar oftast vallistorna med kvinnor.

Och det är viktigare än det kan verka. För om män ligger överst – även när listorna varvas mellan könen – och partiet får igenom ett litet, ojämnt antal, blir det en markant övervikt åt män.

Centerpartist blev hon under tiden för kärnkraftsomröstningen. Linje tre, ”atomkraft – nej tack”, kändes viktig och rätt.
Politiskt aktiv blev hon på grund av läraryrket. När folkskollärare ålades att undervisa i ämnet samhällsorientering, åkte hon ner till Stockholm och gick kursen riksdags- och regeringspolitik.

– Jisses vad intressant det var, säger hon, att träffa dels politiker, dels tjänstemän som var frustrerade över politikernas tolkningar av underlag och rapporter.

Att det blev Centerkvinnorna skyller hon på arvet; maken Kjell Holmgrens mamma var med och startade Centerkvinnorna i Lögdeå 1943. Den första stora frågan då var en gemensam tvättstuga för bondfruarna.

När flyktingförläggningen kom till bygden på 1980-talet var hon där sex kvällar i veckan, och hon och Kjell blev de första flyktingfaddrarna. Nu har de en ”morbror Hassan”, som flyttat tillbaka till Teheran. Återigen är ämnet på tapeten:

Centerpartisten Madelaine Jakobsson har skrivit flera bra motioner, tycker hon, om olika fadderprogram för flyktingar.

Den senaste tiden har annars bevarandet av tre byskolor varit den största lokala frågan.

– Vi har kämpat jättehårt för att få ha dem kvar. Det kommer fler barn framöver. Men Socialdemokraterna tyckte dels att det skulle bli lättare att få behöriga lärare i alla ämnen, dels att det skulle bli billigare, om barnen i stället skjutsades till centralorten Nordmaling.

Ingrid Holmgren säger att hon har viss förståelse. Men beslut måste åtminstone tas på riktiga grunder, och så har inte skett, säger hon. Bland annat var beräkningarna för kostnaden av skolskjutsarna glädjekalkyler.

Därför var det tungt att acceptera att kampen förlorades.

Men hon är redo för ny strid, nu gäller det att bevara äldreboenden i byarna.

I Nordmalings kommun har vänsterblocket för närvarande ett mandats övervikt, något som brukar växla efter varje val.

Vid förra borgerliga perioden infördes en flexibel hemtjänst. Alla invånare över 75 år erbjöds tio timmar i månaden utan biståndsbedömning.

– Vi tyckte att var och en skulle få välja själv, utan att en handläggare synar vare sig behoven eller dammråttorna i hörnen.
Äldre kunde också få välja mellan några kortare trivseltjänster som promenad, kakbak, tidningsläsning eller att fika med personalen.

– Men den flexibiliteten tog Socialdemokraterna bort direkt. S och V vill att allt ska bestämmas över huvudet på den lilla människan. Min åsikt är att man inte kan få bestämma allt själv, men små saker.

Valfrihet, också för äldre, är ett av hennes ledord.

– Annie Lööf skrev så bra om det, var sjuttsingen la jag det? Jo här. Hon kallar det närodlad politik: ”Besluten ska ligga i din hand, du eller din farmor ska kunna välja eller välja bort hemtjänsten.”

Tidigare var hon vice ordförande för socialnämnden. En idéspruta, kallar hon sig.

– De säger att det är tyst nu, att det inte läggs några förslag där längre, säger Ingrid, som nu är ordförande för överförmyndarnämnden.

Hon stör sig på blockpolitiken, utan den skulle det gå att hitta fler nya, vettiga lösningar, säger hon.

Var hon själv placerar sig på en höger-vänsterskala? Hon har alldeles för mycket att göra för att hålla på och placera sig, säger hon. Hon är nyfiken och vill förbättra, det räcker, och det kan man göra som 74-åring eller 85-åring. Åldern spelar ingen roll.
Men hon vänder sig mot vänsterns maktanalyser och syn på klassamhället.

– Alla ska ha en grundtrygghet. Men livet är inte rättvist. Som de här åkrarna och skogen bortigenom, det är ju Kjell och hans systrar som har ärvt dem, och vi har köpt ut dem. Andra föds i slumområden i Bangladesh till exempel, det kan vi inte göra så mycket åt, och en del kommer hit och har rätt så dåligt utgångsläge.

Nyligen satt hon på Oasen, Nordmalings kultur- och samlingslokal, och pratade politik med bland andra vänsterpartister. De gav exemplet att hade man två kor och grannen ingen skulle man givetvis ge bort den ena.

– Jag sa: Jag vet ju inte bakgrunden. Grannen kanske har haft tre men slösat bort dem. Man ska dela med sig, men inte så att du förstör för dig själv. Jag skulle ge bort en kalv om korna kalvade. Med en ko kommer du inte så långt, en ko kanske inte skulle klara sig själv.

Förra året hamnade förslaget till Centerns nya idéprogram i ropet på grund av skrivningar om fri invandring, borttagen skolplikt och månggifte.

– Jag höll inte med om något av det och det hann ställa till med en hel del skada. Det var väldigt olyckligt. Först ska vi vara överens, sedan gå ut med det, säger hon.

Ingrid Holmgren är också besviken över den kärnkraftsuppgörelse som Maud Olofsson träffade för fem år sedan och som innebar en möjlighet att ersätta gamla reaktorer med nya.

– Min första tanke var att gå ur partiet, säger kärnkraftsmotståndaren.

Så pekar hon ut genom fönstret, över det vita, lätt disiga landskapet, upp mot Gabrielsberget i fjärran.

– Åh, ni skulle vara här på kvällen. Då syns röda ljus som stjärnbilder i horisonten, det är vindkraftverken.

Ingrid Holmgren:

”Jag är emot ett femte jobbskatteavdrag”

I vilka frågor tycker du annorlunda än partiet?

– Jag är emot kärnkraft och tycker att uppgörelsen 2009 är olycklig, även om den inte är så illa som jag trodde först.

– Jag är emot ett femte jobbskatte­avdrag. Visserligen är det lite billigare att leva som pensionär, men pensionen är ju lägre än lönen från början.

Vilket parti skulle du rösta på om inte Centern?

– Kristdemokraterna. Det känns som att man kan lita på KD, även om de röstade för en snabb avveckling av skolan här i byn.

Två svarar: ­Varför är du centerpartist?

Madelaine Jakobsson, från Mullsjö toppar Nordmalings kommunlista för Centerpartiet.

– För mig är Centern det parti som tydligast står för alla människors lika värde. Vi står upp för de svaga, de som inte kan föra sin egen talan. Och så är det öppenheten, valfriheten och miljöpolitiken. Jag bor på landsbygden och det finns inget annat parti som på samma sätt står för att hela landsbygden ska leva. Valfrihet är en del i allas lika värde, till exempel att också äldre får bestämma vem som ska hjälpa dem.

 

Alexander Landby Johansson, 21 år och ny på kommunlistan i Nordmaling.

– Jag kommer från en småföretagarfamilj och startade eget och köpte hus när jag var 18. Alla jag umgås med stannar i Nordmalings kommun, vi är riktiga lokalpatrioter.  Jag är född och uppvuxen i ”ingenstans”, och engagerade mig tidigt i landsbygdsutveckling, mot en nedläggning av en byskola, där jag själv gått. Tidigare var jag miljöpartist, men på grund av skolfrågan blev jag uppringd av Centern som ville värva mig. Det blev ett självklart val, de hade en helt annan syn på landsbygdspolitik. Jag gillar att alla ska ha tillgång till internet, oavsett var man bor. Och så har de en bra miljöpolitik. Jag är mån om att stoppa centraliseringen. Synen på att de som bor på landsbygden inte är värda något måste upphöra.