Här finns fackkunskap

Fem intensiva kursdagar, men också kvällar med snack över en öl och kanske ett dopp i bubbelpoolen. Kursen Arbetsrätt 2 checkar in på LO:s folkhögskola Runö. En efter en kommer deltagarna in och letar upp sin plats.

De kommer från hela landet och tillhör sex olika fackförbund. Alla har förtroendeuppdrag och har flera fackliga kurser bakom sig. Många har varit på Runö tidigare, för en del är det första gången. Nu ska de gnuggas i arbetsrättslagar, EU-direktiv och AD-domar, vässa förhandlingsförmågan och tränas i att hitta lösningar i fastlåsta situationer.

Rummet på kursgårdens andra våning är stort och ljust, där utanför de höga fönstren skymtar en havsvik och bänkarna är uppställda i grupper med fyra i varje. Placeringen har kursledaren Eva-Lena Österljung bestämt på förhand för att få till mesta möjliga blandning.

Beatrice Agerlind Ingman slår sig ner och bläddrar försiktigt i kursmaterialet. I vanliga fall kör hon en hjullastare i gruvan i Svappavaara, ”en femtiofemtonnare”, för entreprenörsföretaget Cliffton. För ett par dagar sedan valdes hon till ordförande för IF Metallklubben efter en medlemsomröstning där hon fick 90 procent av rösterna.

Hon har gått flera fackliga utbildningar tidigare, men det är bara sex år sedan hon bytte kassan i Konsum mot en maskinförarutbildning.

– Vi bildade klubben 2011, då visste jag ingenting om facket. Nu när vår ordförande slutade är jag den som kan mest. Och när de andra röstade på mig, då är det ju bara att köra, säger hon.

Första uppgiften är att presentera sig för varandra i gruppen och sedan för hela klassen. Berätta något personligt, uppmanar kursledaren. Stämningen är öppen. En deltagare berättar hur det var att få beskedet att hennes dotter har diabetes, en annan om ett dödsfall i familjen.

– Mina starkaste minnen är när mina tre barn föddes. Och så förstås när Modo vann SM-guld 2007, säger Beatrice Agerlind Ingman.

Therese Johansson, som jobbar i hemtjänsten och sitter i Kommunals sektion i Mölndal, berättar om den gamla kvinnan på äldreboendet, som hade varit svårt sjuk men blivit bättre och rullades ut på balkongen, i augus­ti. ”Men det är ju sommar”, sa hon förvånat.

– Då förstod jag att hon inte hade någon aning om att hela sommaren hade gått. Den upplevelsen har betytt väldigt mycket för mig. Det finns gamla som aldrig får komma ut och känna vinden i ansiktet.

Att göra något åt alla otrygga an­ställningar är det som Torbjörn Grund­ström brinner för. Han kör truck på Coca-Colas fabrik i Haninge, söder om Stockholm, och sitter i Livs klubbstyrelse. Nu ser han fram mot att vässa sina kunskaper om lagparagraferna.

– Vi i styrelsen får gå in och rycka i allting. Jag vill kunna allt som ett rinnande vatten. För ett år sedan gick jag kursen Arbetsrätt 1 och då saknade jag korvstoppningen, säger han.

Efter en lunch på schnitzel och råstekt potatis finns det tid för incheckning på rummen. Therese Johansson sticker kortet i dörren till rum 810.

– Jaha, inte stort men mysigt, konstaterar hon och lägger upp resväskan på sängen.

Alla kursdeltagare bor i Smeden, ett lågt rött hus med samlingslokal i källaren, där de kan umgås på kvällarna. En internatvecka består ju inte bara av arbete, även om det är just den delen som alla i kursen lyfter fram som viktigast.

Runö öppnar för avkoppling och social samvaro också, i simhallen eller vid biljarden, eller kanske i baren. Kursgården ligger vackert på en halvö vid havet utanför Åkersberga med promenadvägar runt omkring.

Den sociala delen är nästan lika viktig som själva kursen, påpekar Eva-Lena Österljung. Då knyts också tvärfackliga kontakter som kan vara till nytta senare.

Några föreläsningar väntar under veckan och en förmiddag är vikt för en genomgång med LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson. Men de flesta rutorna på schemat består av arbete i grupperna.

– Det är mycket grupparbete, av flera skäl. Dels för att alla inte har tränat studieteknik och är vana att lyssna på föreläsningar. Men också för att det ofta blir väldigt bra diskussioner som tillför mycket, säger Eva-Lena Österljung.
En stor del av eftermiddagen ägnar grupperna åt planering. Fyra olika grupparbeten löper över veckan och ska redovisas både muntligt och skriftligt, sista dagen också med ett förhandlingsspel.

Catharina Rothoff, barnskötare från Sala, har slagit sig ner med Rickard Svensson, metallarbetare från Halmstad, och lokföraren Per-Olof Kullvik från Göteborg i en soffgrupp utanför kafeterian. De jobbar effektivt. Catharina Rothoff har datorn framme och antecknar vad de kommer fram till.

– Det jag ser fram mot mest är att grotta ner mig riktigt ordentligt i arbetsrätten och få chansen att höra om andras erfarenheter. Och så att träffa nya människor, säger hon.

Mer om kompetensutveckling

Cecilia Axelsson