Vådliga vårdval

Antologin Den stora omvandlingen – en granskning av välfärdsmarknaden börjar med en lång genomgång av de politiska kampanjer, beslut och omsvängningar som gjorde det möjligt för riskkapitalbolagen att ta över stora delar av den svenska samhällsservicen och tjäna obscena pengar.

I synnerhet beskrivs hur Socialdemokratin under nittiotalet gradvis lade ner motståndet mot privata vinstuttag, bland annat därför att andra frågor hade högre prioritet. Kent Werne sammanfattar:

”Debatten handlade inte längre om vinstintressets vara eller inte vara. Och i praktiken delegerades beslutet om välfärdens driftsformer till lokalpolitikerna i kommuner och landsting. Framväxten av den nya välfärdsmodellen kunde därmed fortsätta.”

Och sen var det kört. Bokens övriga kapitel gör punktvisa nedslag i vad som hände. Malin Beeck skildrar John Bauer-koncernens uppgång och fall och hur grova pengar pillades ut ur systemet. Shora Esmailian följer ett äldreboende i Örebro och Attendos systematiska exploatering av personalens vilja att de äldre ska ha det drägligt, om uskorna så får köpa tvättlappar för egna pengar när det är inköpsstopp.

Det ovanligaste bidraget är skrivet av Cecilia Verdinelli, som utgår från sin egen situation som småskoleväljande förälder i Göteborg, men slutar i en allmängiltig teori om hur och varför tvånget att välja både gör oss till sämre konsumenter (med flockbeteende) och får oss att svika våra ideal och sluta ställa krav på förändring.

Avslutningsvis dissekerar Mikael Färnbo obarmhärtigt den ”smygprivatisering” som projektet Vårdval Stockholm innebär, och redogör för hur de allra svagaste drabbas när patienterna först och främst ses som kunder:

”Därmed kontrollerar politikerna inte heller fördelningen av vård och omsorg till befolkningen. Den biten ska istället skötas av marknadens osynliga hand. Dit kunderna går, dit går också pengarna.”

Sammantaget erbjuder antologin en överblick på politikens abdikering från att bestämma över sina beställningar, en panoramabild med historiskt djup som borde ge eko i valrörelsen. Därmed inte sagt – och den avvägningen borde ha varit med – att inte också de offentligt ägda inrättningarna också har drabbats av ”företagsekonomiska sjukan”, till förfång för anställda och brukare. Att överutnyttja personalen och pruta på kvalitén är också ett slags dolt vinstuttag, även om det förstås inte kan tävla med riskkapitalbolagens systematiska plundring.