Något har hänt. Det har skett en liten, liten förändring i tidningen Arbetet. Har du märkt det?

På den här redaktionen brukar vi räkna kvinnor och män – i tidningen alltså. Någon utses till räkningsansvarig och med jämna mellanrum sker redovisningar.

Vi räknar kvinnor och män på bild, kvinnor och män som kommer till tals, vem som skriver och ibland kollar vi också i vilken egenskap folk får uttala sig – makthavare ­eller offer till exempel. Det är intressant.

Att räkna är ett trubbigt instrument. Men fördelningen speglar också verkligheten och våra journalistiska val.

Tidigare hade vi ett mål på en fördelning på 55/45. Det vill säga 55 procent män och 45 procent kvinnor, minst. Vad nu? tänker du nu. Är de inte riktigt kloka? Varför så låga ambitioner?

Nej, det är möjligt att vi inte är riktigt vid våra sinnens fulla bruk. Men vi hade ändå tänkt. Resonemanget var att vi speglar världen där ute. Och i den världen finns det inte så många kvinnliga ordförande i LO-facken eller kvinnliga avtalssekreterare.

I januari hade vi ett möte där vi tröttnade på oss själva. Vi kom överens om två saker: Målet är numera ett krav. Jag, chefredaktören, kräver:

50/50.

Det taggade folket på redaktionen. Och får nyhetschefen att ligga sömnlös om nätterna.

I flera nummer sedan dess har kravet tillgodosetts. I ett nummer hade vi faktiskt 60/40 – fler kvinnor än män som kom till tals.

Vi har gjort en gemensam lista med namn: Här är kvinnor du kan prata med, fackliga på olika nivåer, statsvetare, arbetsrättare, arbetsgivare, (arbetsgivarorganisationerna har på ledningsnivå rätt hyggligt med kvinnliga representanter). Den listan kan alla journalisterna fylla på allt eftersom.

Varför är könsfördelningen viktig?

Självklart ska vi fortsätta intervjua alla möjliga män, till exempel ledande företrädare i facken. De är absolut intressanta.

Men livet är tvåkönat. Män och kvinnor har olika perspektiv och erfarenheter. Och du som läser tidningen identifierar dig lätta­re med en person av ditt eget kön. Så det är klart att det ska vara 50/50 i Arbetet.

Vi jobbar på det här nu. Om (när) du märker att vi börjar slappa och missar kravet – hör av dig!