Nästan som poesi

Jag tycker väldigt mycket om de nya svenska ölsorterna, och klunkade därför intervjuboken Mikrorebeller i ett enda svep. Upplägget är högst enkelt: En intervju på plats, snygga bilder, flasketiketter och ett tämligen lagbart matrecept.

Historierna är också tämligen likartade. Ett intresse blir en hobby och vips har man köpt bryggeriutrustning. Och nu hotar överetablering som kommer att slå ut vissa, medan andra hankar sig fram. Det går alltså nästan att leva på nånting man trivs med, och samtidigt ge okända människor ökat livsinnehåll.

Litegrann som poesi – också i den bemärkelsen att den som smakat nånting omsorgsfullt och egensinnigt vänder tillbaka till bästsäljarna med helt andra krav, eller inte alls. Men rebeller, revolution … nja … snarare folkbildning.

Läs här också Sven Cahlings rapport från ölfestivalen i Söderbärke 2006!