Poliser mobbades ut

Systematiska kränkningar. En mobbningskultur. Ett huvudskyddsombud som vägrar anmäla till Arbetsmiljöverket. Poliser i Örebro riktar hård kritik mot både ledning och fack. Och Arbetsmiljöverket hotar med åtal om inte chefer utbildas i arbetsmiljö.

– Det finns en mobbningskultur inom polisen. Är man lojal med sitt uppdrag snarare än med ledningen sticker man ut. Man får inte kritisera. Helst inte internt, men absolut inte externt. Det är katastrof, säger en polis.

– Hur ska vi kunna känna att vi tryggar medborgare när vi inte känner oss trygga själva? frågar sig en annan polis i Örebro.

Hösten 2012 stormade det rejält hos Örebropolisen. Den operati­va chefen fick gå med omedelbar verkan. Och länspolismästaren slutade i samband med det. Flera poliser hade mått dåligt under deras tid. Arbetssjukdomarna hade ökat.

Enligt de poliser Arbetet pratat med handlade det om grova trakasserier. Flera talar om ”kylskåpet”. Att inte få nya tjänster eller samma utbildningar som andra, och få taskiga uppgifter.

Det dröjde ett år innan Arbetsmiljöverkets inspektör Marianne Tiborn Neander kom på besök. När hon kom var det för att en läkare vid arbetsmiljömedicinska kliniken på Universitetssjukhuset i Örebro anmält polismyndigheten.

– Det absolut värsta är att vårt huvudskyddsombud under två års tid vägrade lämna in en 66a-anmälan till Arbetsmiljöverket. Jag har aldrig varit med om någon som sitter mer i arbetsgivarens knä, säger en av poliserna.

Arbetsmiljöverkets inspektör Marianne Tiborn Neander upptäckte brister under besöket. Arbetsanpassning och rehabilitering tog för lång tid.

När hon följde upp hade inget hänt. Polismyndigheten svarade att man erbjöd arbetsmiljöutbildningar. Det räcker inte, ansåg verket.

Nu riktar verket i stället ett föreläggande mot Örebropolisen.

– Myndigheten ska säkerställa att alla chefer erbjuds arbetsmiljöutbildning, säger Marianne Tiborn Neander.

Hon säger också att det är särskilt viktigt på en arbetsplats som polisen, där många jobbar skift och därför ständigt möter nya chefer.

– Bristerna är allvarliga. Arbetsgivarens förklaring har varit chefsomsättningen. Verksamheten har varit så pass pressad att arbetsmiljöutbildningarna, som varit frivilliga, prioriterats bort, säger huvudskyddsombudet Lars Bergman.

Varför gjorde aldrig du någon anmälan till Arbetsmiljöverket?

– Det skulle inte ha hjälpt i det skedet. En 66a-anmälan från mig gör det lite lätt för arbetsgivaren. Min erfarenhet är att det blir skarpare om yrkesmedicinen anmäler.

Men det ligger ju i skydds­ombudets uppdrag att anmäla.

– Det vanligaste resultatet efter en 66a är att Arbetsmiljöverket kommer ut till oss och pratar med skyddsombud och arbetsmiljöhandläggare från personalavdelningen. Nu tog de i stället tag i fokusgrupper och fick en mer levande beskrivning från golvet. Resultatet blev ett föreläggande, vilket är det skarpaste man kan få.

Lars Bergman talar också om en arbetsplats där det förekommit ”kränkande särbehandling, osynliggöranden och omplaceringar som inte håller sig till regelverket”. Själv tycker han att han, och Polisförbundet där han även är förste vice ordförande, har agerat.

– Sedan får folk ha synpunkter på om det varit tillräckligt kraftigt, tillräckligt fort eller om jag borde skrivit en 66a-anmälan. Den kritiken får man leva med som förtroendevald.

Sitter du på två stolar?

– Jag förstår inte den kritiken. Jag har varit huvudskyddsombud sedan 1996 och har inga karriärambitioner. Uppdraget prövas varje år. Är folk missnöjda får vi ställa våra platser till förfogande.

En av poliserna säger att den polis som ”lärt sig läxan” efter fem år i kylskåpet kan börja klättra i karriären igen. Annars är den över.