Fackets representanter i bolagsstyrelser är på ytan en succé. Men inflytandet över avgörande frågor i företagen saknas.

74 procent av styrelserepresentanterna från GS upplever att styrelsearbetet inte ger de anställda någon insyn alls – eller enbart viss insyn. Lika många anser att de endast i någon mån kan påverka företagets verksamhet genom representationen i bolagsstyrelsen.

Resultaten framgår av en undersökning som GS-facket gjort bland sina ledamöter i bolagsstyrelserna.

– Resultatet bekräftar mina farhågor om att det finns uppenbara brister i vårt sätt att arbeta med och utbilda våra representanter i bolagsstyrelser, säger Magnus Lindberg, ombudsman och en av initiativtagarna till undersökningen.

Av undersökningen framgår att just utbildningsinsatserna inför uppdraget att representera arbetskamraterna i styrelsen är bristfälliga. Många (49 procent) har inte fått någon utbildning alls inför uppdraget som de anställdas representant i bolagsstyrelsen.

Den könsmässiga obalansen bland de fackliga representanterna i bolagsstyrelser är också påtaglig.

– Vi har bara en handfull kvinnor som representanter i bolagsstyrelser. De borde varit mer än dubbelt så många för att spegla förbundets sammansättning av kvinnor och män, säger Magnus Lindberg.

Den omstridda lagen om styrelserepresentation för de anställda har snart 40 år på nacken. Och i dag är den en gång så hårda kritiken mot de anställdas intåg i styrelserummen borta. Fackets intåg blev en tillgång för företagen – det är den allmänna uppfattningen.

Den bärande tanken var att ”genom styrelserepresentation ge anställda insyn i och inflytande på företagets verksamhet”, som det formulerades i lagen.

Fyra decennier senare har flera studier visat att systemet fungerar väl på ytan och inte längre framkallar någon kritik.

Men trots den gemensamma uppfattningen att facklig styrelserepresentationen gynnar företaget rymmer systemet svagheter, enligt flera studier.

I en analys av Jan Wallenberg, docent i statsvetenskap, och Klas Levinson, doktor i företagsekonomi, framhålls flera svagheter som systemet har utvecklats.

De anställdas representanter står framför allt utanför formuleringen av problem och diskussioner om vilka förändringar som är nödvändiga i företaget. Det är fortfarande en fråga för ägarföreträdarna i styrelsen och verkställande ledning. De har behållit  problemformuleringsprivilegiet.

De två forskarna konstaterar att på grund av detta så blir de anställdas idéer, problemställningar och lösningar sällan en tillgång i styrelsearbetet. Undantaget från denna regel handlar om personalfrågor, arbetsmiljödito och omorganisation.

– Konsekvensen blir att de anställdas representanter utvecklas till att legitimera och förankra andras idéer snarare än att initiera eller formulera egna problemställningar, argumenterar de.

En förändring av detta, att göra löntagarnas representanter delaktiga och drivande i styrelsearbetet, är enligt forskarna inte främst ett fackligt egenintresse. Det är tvärtom ägnat att stärka företagens konkurrenskraft i en alltmer globaliserad och kunskapsintensiv miljö.

Arbetsmarknadslagar

Facken fick inflytande

Ett helt fång arbetsmarknads­lagar utarbetades och antogs av riksdagen under 1970-talet: lagen om anställningsskydd (1974), förtroendemannalagen (1974), lagen om styrelserepresentation (1976), medbestämmandelagen (1976).