Klart för avgång

Att göra revy av SJ:s avregleringar är förstås mycket tacksamt. Misslyckandena och skandalerna har stått som spön i backen sen verket blev ett – eller rättare sagt väldigt många – affärsdrivande bolag i början av 2000-talet. Och Gertrud Larsson har fångat upp och gjort bruk av dem alla, fram till de senaste med statistikfusk, tåg som ej klarar vintern, auditions på Wallmans för aspirerande tågvärdar och mångåriga tågstädare som tvingas söka om sina egna jobb för att ha chansen att bli timanställda.

Men pjäsen Hela folkets järnväg, i regi av Annette Norberg, tillför också en hel del, utöver de dråpliga poänger som så att säga redan är hemma hos den förtjusta publiken på Uppsala Stadsteater.

För det första har åttitalets nationalsång ”The Final Countdown” av Europe gjorts till ledmotiv som återkommer i diverse stämningar och arrangemang. Till slut känns den riktigt obehaglig.

Obehag är också vad de makthavare som har de egentliga huvudrollerna utstrålar. Den sorglösa infrastrukturministern, som lider svårt av att måsta sitta i tevesoffor och internationella möten och hålla skenet uppe. Trafikverkets sorglige generaldirektör, som fått ett slags extrasamvete i form av den lika näpna som omutliga vovven Betty. Ja, alla myndighetspersoner avfärdas som lögnare och trixare, utom Ulf Adelsohn, när han försvarar tågtrafiken och blir avsatt från VD-posten.

Allihop är ju ändå människor, satta att genomföra en lösning som inte fungerar och som bäddar för fusk och dåliga affärer: att låta marknaden styra en central samhällsverksamhet som tågtransporterna, så till den grad att de politiska insatserna bara blir kosmetiska nödlösningar för att skyla över misslyckandena.

Det är en väl tillbringad kväll att inför valet bli detaljrikt påmind om detta, och samtidigt njuta av alla de dråpliga infallen och upptågen, som ger den politiska depressionen extra energitillskott.