Sifferlöst – hur blir det när det ljusnar?
Nästa år har cirka 800 000 löntagare sifferlösa avtal. All lönebildning sker på företaget eller arbetsplatsen. Det gäller både löneökningarnas storlek och deras fördelning.
Tendensen mot fler sifferlösa avtal har varit uttalad under en följd av år, men utvecklingen har gått långsamt. 2013 års avtalsrörelse förändrade dock verkligheten radikalt.
Då valde lärarna och kommunala tjänstemän att pröva sifferlösa uppgörelser, med den uttalade ambitionen att få ut mer än den etablerade normen för löneökningarna.
Så här långt har den förhoppningen gäckats. Det finns inget stöd i statistiken för att de sifferlösa uppgörelserna ger högre löneökningar än de traditionella avtalen med siffror. För små löntagargrupper kan det möjligen vara fallet, men det går under alla omständigheter inte att upptäcka i statistiken.
De senaste fem sex åren har kantats av kris, som under några år var oroväckande djup och omfattande. Det har lett till 400 000 i arbetslöshetskön som bidrar till att hålla tillbaka lönekrav och löneökningar. Den återhållsamheten gäller avtal både med och utan siffror.
Sannolikheten för att antalet arbetslösa ska reduceras snabbt och dramatiskt är mycket låg. Det betyder att massarbetslösheten också de närmaste åren kommer att utgöra en effektiv broms på alla tendenser till ett lönerace.
Men en stark konjunktur ändrar förutsättningarna för den lokala lönebildningen. Först då testas modellen med sifferlösa avtal och därmed också lönebildningen på hela arbetsmarknaden.
En lönemarknad med industrin som lönenormerare ställs då mot i huvudsak tjänstemän och akademiker som satsar på lokala, sifferlösa avtal.
Betydande skillnader i utfall kan absolut inte uteslutas, och det frestar på modellen som helhet. Risken för kompensationskrav är påtaglig. Den som tror något annat är aningslös.
Inte minst industrifacken poängterar redan nu riskerna med att allt fler försöker hitta en gräddfil inom lönebildningen. Deras intresse för att förhandla fram uppgörelser som används som bottenplatta av andra är mycket begränsat.
Om den skissade utvecklingen blir verklighet kan politiska ingrepp snabbt bli verklighet. Och då är det långt ifrån säkert att det endast eller främst handlar om ändrade instruktioner till Medlingsinstitutet. Oro på lönemarknaden kan innebära fler politiskt bestämda förändringar.
Åren fram till en hetare arbetsmarknad med stark efterfrågan på arbetskraft borde därför utnyttjas till breda diskussioner om hur en ny eller nygammal modell för lönebildningen ska formas.
Det finns tid till förfogande. Skarpt läge för merparten av fack och arbetsgivare dröjer till vintern 2015/2016.
