Stuart Hall, som dog i måndags, har påverkat det akademiska Sverige på djupet. Forskningsfält som kulturstudier och diskursanalys går ofta tillbaka på honom (m fl), på hans handlag för att ställa de rätta frågorna, och, skulle jag vilja säga, även ett slags pedagogik som gör världen omkring oss, just den värld vi lever i, både vetenskapligt intressant och politiskt laddad.

Ändå finns mycket lite av honom översatt till svenska. Bara några artiklar i några antologier för universitetsbruk. Jag plockade fram essän ”Kodning och avkodning”, som fint översatt av Bo Gustavsson ingår i boken Samtidskultur från 1999 (Nya Doxa).

Den texten är tio sidor lång, och tillhör den absoluta gräddan av texter man alltid bär med sig efter att ha läst den.

Poängen är lika enkel som språket är tungt: Teve skapar verkligheten i samspel med tittarnas förväntningar, och tittarna vet om det, de är inte dumma i huvet. Särskilt om de håller ihop till exempel genom en klassidentitet kan de därför reagera på helt oförutsägbara vis. De är myndiga.

Artikeln borde tryckas om därför att den är så aktuell (bortsett från att medialandskapet med media som megafon har förändrats), till exempel med avseende på Sveriges Radios politiska byxångest inför valet. Är det inte sin egen inbillade makt över tolkningarna, och av vad som är relevant, som koncernen försvarar?

Stuart Hall

Föddes 1932 på Jamaica och flyttade 1951 till England där han gjorde akademisk karriär som sociolog och samtidigt var verksam som politisk debattör. Han räknas som en av grundarna av ämnet "kulturstudier". Bland hans senare böcker kan nämnas The Hard Road to Renewal: Thatcherism and the Crisis of the Left (1988) och Representation: Cultural Representations and Signifying Practices (1997).