Hellre noggranna lösningar som håller än snabba som blir fel, säger politikerna i pensionsgruppen, som ser ut att skjuta på en reform av pensionssystemet till efter valet.

Sänkta pensioner för landets pensionärer. Oroande pensionsprognoser för dem som ännu jobbar, och inte tror att de orkar fortsätta efter 65-årsdagen. Premiepensioner som är så svårhanterade att 700 000 svenskar har tagit hjälp av rådgivningsföretag. Problemen i pensionssystemet gör sig påminda nästan dagligen, just nu genom de orange kuverten som börjat skickas ut till hushållen.

Våren 2013 avslutades flera omfattande utredningar om hur de här problemen kan lösas, framför allt pensionsåldersutredningen och en analys av premiepensionerna. Med det underlaget på bordet sa politikerna i riksdagens pensionsgrupp – Socialdemokraterna och allianspartierna – att de skulle förhandla fram en bred, samla reform av pensionssystemet redan under vintern eller våren 2014.

Sedan har det varit tyst.

– Förhandlingar pågår, säger Lars-Arne Staxäng (M). Men om det blir en kompromiss före valet… vi får se, det är bättre att vara noggrann än snabb.

– Vi diskuterar principiella utgångspunkter, säger Ulf Nilsson (FP). Något detaljerat beslut blir det nog inte före valet.

– Flera frågor kräver fortsatt analysarbete. Det måste man ha respekt för, säger Tomas Eneroth (S).

Mest aktuell för pensionsgruppen är just nu frågan om hur de utgående pensionerna ska bli mindre ryckiga. Vanliga pensionärer har fått sina inkomster höjda med en 500-lapp i månaden det ena året, för att nästa år få en lika stor sänkning när den så kallade bromsen i pensionssystemet slår till. Pensionärsorganisationerna har kritiserat de stora svängningarna och krävt att bromsen slopas.

– Vi är överens om att vi måste hitta en modell för utjämning av pensionernas utveckling, säger Tomas Eneroth. Men frågan är komplicerad. Pensionsmyndighetens förslag om förändring av det inkomstindex som kopplar pensionerna till löneutvecklingen är en utgångspunkt, men det krävs fler beräkningar.

Hellre långsamt och rätt än snabbt och fel, säger även Tomas Eneroth, som påminner om hur en justering av pensionernas indexering 2008 fick oförutsedda effekter. Bara Solveig Zander (C) andas otålighet.

– Förhandlingarna har inte strandat. Men de går sakta, och jag vet faktiskt inte varför.

Som Solveig Zander ser det måste en överenskommelse om ”inriktningsmål” vara klar före valet. Ett inriktningsmål kan vara att politikerna säger att pensionsåldern måste höjas med ett eller två år, exemplifierar Solveig Zander.

– Då har man angivit en riktning och fått ett mandat att utreda detaljerna vidare medan valrörelsen pågår. Sedan kan vi ta beslut ganska snabbt efter valet.

Alla partier i pensionsgruppen vittnar om ”konstruktiva samtal”, ”bra samarbetsklimat” och en ”vilja att komma överens”.

– Vi lyssnar på varandra, det är väl en skillnad mot det normala politiska klimatet, säger Lars-Arne Staxäng.

Förhandlingspositionerna är ganska tydliga. De borgerliga partierna är positiva till pensionsåldersutredningens förslag om att koppla åldersgränserna i pensionssystemet till medellivslängdens utveckling, medan Socialdemokraterna anser att bättre sysselsättningspolitik och förbättringar i arbetsmiljön bör vara huvudinriktningen för att stärka pensionssystemet. De borgerliga slår vakt om premiepensionerna (även om de kan tänka sig färre fonder), medan Socialdemokraterna vill avskaffa dem och låta hela pensionsavgiften gå till inkomstpensionen.

Båda frågorna lämpar sig rätt väl för kompromisser. Men partierna säger mer eller mindre klart att dessa inte låter sig göras när det är val. Om pensioner gör man upp över blockgränsen, mellan valen. En metod som är att föredra även i andra socialförsäkringsfrågor, anser Solveig Zander.

– Jag hoppas verkligen inte att socialförsäkringen kommer upp i valrörelsen. Den gjorde ju det 2010. Enstaka ärenden hamnade i fokus och gav en ganska missvisande bild. Sådant gör att det blir infekterat. Det är bättre att vi får arbeta vidare och förbättra socialförsäkringen i lugn och ro.